Hur kan man som kristen tänka om det?

Människans vilja styr hennes liv, och i sjukvården ska man lyssna till varje patients vilja. Nyligen publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av en svårt sjuk man, som argumenterade för att frågan om frivillig dödshjälp måste utredas. Frågan diskuteras alltmer, men har vi verkligen rätt att bestämma över när vi ska dö?

Rädslan inför en smärtsam död och att uppleva hur man bryts ned till oigenkännlighet kan vara mycket stark. Dessutom framstår det som självklart att vi borde få bestämma över våra egna kroppar. Det är därför inte svårt att förstå varför vissa önskar läkarassistans till att avsluta sitt liv. Frågan om aktiv dödshjälp handlar dock inte bara om smärta och lindring från smärta, utan först och sist om hur vi värderar mänskligt liv och vem som har makten att bestämma över liv och död.

Den kristna utgångspunkten

Enligt den kristna tron är människans liv okränkbart och ovärderligt. Människan är skapad till Guds avbild och likhet, och hon har fått livet som en gåva från Gud. Därför har inte människan rätt att avsluta ett liv – även om hon har möjligheten. Auktoriteten att avsluta ett liv äger bara Gud, och därför skyddas mänskligt liv i budordet: ”Du skall icke dräpa.” Det finns dessutom några andra argument som bör göra oss mycket försiktiga i frågan.

Vi ska förbereda oss för den nya jorden och ta kampen för att minimera lidandet.

1. Vad blir nästa steg?

När man väl har tagit ett steg på vägen är det svårt att stanna och inte ta fler. Låt säga att man tillåter människor i livets slutskede med akut och obotlig smärta att avsluta sitt liv. Bör man då ta nästa steg och ge dödshjälp till den som under lång tid har lidit av djup depression och upprepade gånger försökt ta sitt liv? Båda upplever obotlig smärta, och om den psykiskt sjuke har försökt ta sitt liv på grund av sjukdomen, är det rimligt att kalla sjukdomen för ”dödlig”. Hur ska man skilja mellan de två sjukdomarna, så att den psykiskt sjuke inte anser sig vara diskriminerad? Man kan dra frågan ännu längre: Säg att psykiskt sjuka får avsluta sitt liv, vad ska man då göra med till exempel en människa med funktionsnedsättning som upplever att hennes liv har blivit alldeles meningslöst sedan förlamningen? Gränsdragningarna är inte lätta när man väl har öppnat en dörr.

2. Frivilligt eller under press?

Den andra frågan rör risken att människor väljer att avsluta sina liv i förtid för att tillfredsställa andra. Upplevelsen av smärta, och tron på ett meningsfullt avslut på sitt liv, är mycket personlig. Det finns alltför stor risk att människor yttrar de stora orden ”jag vill avsluta mitt liv” för att någon annans skull – kanske familjemedlemmar som man vill bespara lidande, eller för att inte ligga samhället till last ekonomiskt. Bara möjligheten att människor skulle kunna välja att avsluta sitt liv av ett sådant skäl bör göra oss ytterst försiktiga.

3. Värderar samhället liv olika?

Om vi skulle öppna för aktiv dödshjälp, skulle samhället signalera att vissa tillstånd i livet inte är värda att genomleva. Det är samhället som ger signalerna eftersom sjukvården är skattefinansierad och beslutet att tillåta aktiv dödshjälp tas av politiska instanser. Detta leder till ytterligare ett problem: Om aktiv dödshjälp skulle tillåtas är det fullt rimligt att anta att det senare skulle frågas: ”Sjukvården kostar så mycket och vi har begränsade resurser – ska vi verkligen lägga pengar på att förlänga livet för svårt sjuka med ett par år? Är det inte bättre att avsluta deras liv och satsa resurserna där de gör bättre nytta?” Resonemanget är extremt men genom att tillåta aktiv dödshjälp sänder samhället signaler om vilka sorters liv som är värdefulla. Det är farligt.

4. Möjligheten ger inte rätten

Vi måste dessutom skilja mellan möjligheten att utföra en handling och rätten att utföra densamma. Att jag har möjlighet att sälja mig själv som slav ger mig inte rätten att sälja mig till någon annan – även om vi skulle vara helt överens om villkoren. Slaveriet är allt för människofientligt för att kunna accepteras – även på frivillig grund. Någonting liknande gäller för aktiv dödshjälp: att vi har möjlighet att införa ingreppet, ger oss inte rätten att göra det.

Det kristna hoppet ger livet en djupare mening

Den kristna tron förkunnar att människan är så högt älskad att Jesus har valt att dö i hennes ställe för att kunna befria henne från sjukdom och död. Livet på jorden kan medföra stort lidande men när Jesus en dag kommer tillbaka ska han omskapa jorden fri från lidande. Vi ska förbereda oss för den nya jorden och ta kampen för att minimera lidandet. Det är varje troendes, och den kristna kyrkans uppgift, att göra allt som står i vår makt för att förbättra vården och göra livet värt att leva också under svår sjukdom. Gud är livets och hoppets Gud, och det ska få genomsyra allt vi gör.