– hur kan man som kristen tänka om det?

I september firade Carl XVI Gustaf 50 år som svensk kung. När vi läser Bibeln märker vi att den är full av kungar. Är monarki alltså något som Gud vill att vi ska ha? Eller hur kan man som kristen se på det?

I mitten av september firade stora delar av Sverige att vår nuvarande kung, Hans Majestät Carl XVI Gustaf, har suttit på tronen i 50 år. Många uppskattar monarkin och dess glans, medan andra menar att det är oförenligt med demokratin att en sådan titel ska kunna gå i arv. Vad ska man egentligen tänka om monarkin i allmänhet, och Sveriges monarki i synnerhet, ur ett kristet perspektiv?

Kungar och drottningar, eller andra typer av arvsregenter, har funnits i årtusenden. Vissa har varit bra, många har varit dåliga, och så har det även varit i den bibliska historien. Bibelns inställning till den israelitiska kungamakten är kluven. Å ena sidan älskar Gud kung David, och Gud är uppenbarligen den som tillsätter och avsätter kungar när man läser Kungaböckerna och Samuelsböckerna. Dessutom genomsyras profetlitteraturen av löften om en kommande kung som ska härska med rätt och rättfärdighet.

Kung – men underordnad Gud

Å andra sidan ville inte Gud inrätta en monarki från första början. Det är israeliterna som ber om en kung eftersom de vill vara som de andra folken, och Gud går motvilligt med på det efter att ha informerat dem om vilka rättigheter en kung faktiskt har (1 Sam 8). Samtidigt var Israel unikt i världen i den bemärkelsen att till och med kungen var underordnad Guds lag och hade skyldigheter. Detta anges i 5 Mos 17:14-20, och vi ser i 1 Kung 21:1-4 hur kung Ahab erkänner individuella rättigheter hos folket som han som kung inte har rätt att sätta sig över, även om han skulle vilja. 

Det hindrade emellertid inte Ahab och de andra kungarna att ignorera sina skyldigheter och kränka sitt folk och Guds lag. Skandalerna i de israelitiska kungafamiljerna är minst lika grova som vilka moderna skandaler som helst. Problemet med att israeliterna ville ha en kung var att Guds tanke var att han skulle vara deras kung och de alla skulle vara jämlika. Israel skulle alltså vara en teokrati. 

Inget bibliskt ideal

I kyrkans tidsålder finns det inte längre något bibliskt ideal om en teokrati där prästen eller biskopen styr staten. Guds folk kan leva under vilket styrelseskick som helst; de kan ha en kung, kejsare, president eller premiärminister över sig; de kan leva i en demokrati eller diktatur eller någon blandning. Mitt rike är inte av denna världen, sa Jesus (Joh 18:36) och Petrus uppmanar oss att underordna oss vilken myndighet vi än har över oss (1 Pet 2:13-14).

Samtidigt var Israel unikt i världen i den bemärkelsen att till och med kungen var underordnad Guds lag och hade skyldigheter.

Varje styrelseskick har sina problem, men det grundläggande problemet är nog inte statsformen i sig utan hur makten utövas. En kung kan vara god och fredsskapande, och en premiärminister kan vara moraliskt korrupt och starta världskrig. Just maktens korrumperande effekt och varje människas inneboende syndfullhet, är kanske det starkaste argumentet för en liberal demokrati där makten delas mellan olika institutioner i samhället och all makt inte vilar hos en person. 

Sverige då?

Sverige har haft en kung eller drottning i åtminstone tusen år. Maktfördelningen har varierat, ofta har den varit koncentrerad till kyrkan och kungen, och regenternas moraliska kompass har varit skiftande. Det är främmande för en demokrati att titlar och privilegier kan gå i arv, och samtidigt finns det något betryggande i en institution som är densamma genom århundradena. Sedan vår nuvarande kung tillträdde tronen har Sverige bytt statsminister tretton gånger. Kontinuiteten är meningsfull även om kungens makt idag är ceremoniell. 

Monarkin kan dessutom ha en enande funktion i ett land. Eftersom monarken inte väljs demokratiskt behöver denne inte bekymra sig om opinionen utan kan i stället vara en samlande kraft, över politiska stridslinjer.

En bättre kung

Kristna som lever under en mänsklig regent bör hedra denne, men samtidigt minnas att vi står under en bättre kungs styre och beskydd: en som stridit och segrat för oss och gett oss medborgarskap i ett kungarike som aldrig kan förstöras.