– hur kan man som kristen tänka om det?

”Är ni redo att träffa er stora kärlek?” frågar programledaren Jessica Almenäs deltagarna i den svenska versionen av Netflix-realityn Love is blind, och möts av ett rungande ”JA”. Efter sex amerikanska säsonger har programmet haft premiär i Sverige. Men vad ska man egentligen tänka om konceptet?

Idén är enkel: en grupp män och kvinnor får, under en begränsad period, dejta utan att se varandra, och baserat på samtalen får de komma fram till huruvida de vill förlova sig och bestämma datum för äktenskap eller inte. Om kärleken verkligen är blind borde man kunna hitta sin partner ”bara” genom att samtala med honom/henne. 

Insidan är viktigast

Som kristen tror jag att kärlek är mycket mer än fysisk attraktion. Ska man forma en relation som håller över ett helt liv måste relationen grunda sig på så mycket mer än utseendet. Man måste vara överens i många grundläggande värderingar och ha en gemensam målbild för livet om relationen ska hålla: Är äktenskapet för resten av livet? Vill vi ha barn? Delar vi tron? osv.

Varje människa bär på en djup längtan efter att bli älskad och bekräftad.

På ett mer personligt plan måste man fundera över om den andra har en karaktär jag kan uppskatta och respektera: Är det en lojal människa? Är han/hon sanningsenlig? Är vi villiga att kompromissa och anpassa oss? Kommer jag få trygghet? Tror jag att personen kommer vara en tålmodig och uppbygglig förälder? Frågor som dessa kanske inte spelar så stor roll när jag är upp över öronen förälskad, men med tiden spelar de mycket större roll än hur sexig jag tyckte att min pojkvän/flickvän var i början.

Tävla om kärlek

Premissen för Love is blind är såklart inte så dum; du kan verkligen komma långt genom att prata med en annan människa. Problemet med serien är ju att formatet är allt annat än naturligt. När man tävlar med ett tiotal andra män eller kvinnor om att vinna en människa – eller att själv inte “förlora” och bli bortvald av de andra – uppstår helt andra incitament än dem vi normalt sett brukar förknippa med hälsosamma relationer. 

Det är svårt att inte känna sympati för flera av deltagarna. Varje människa bär på en djup längtan efter att bli älskad och bekräftad, och vissa deltagare bär denna längtan och sårbarhet utanpå kroppen. Men just därför är det så sorgligt att de utsätter sig för risken att bli en annans vinst i en tävling samtidigt som de blottar sin längtan, svaghet och rädsla inför alla som tittar. Rädslan för att gå därifrån ensam, bortvald och med känslan av att inte vara älskvärd driver deltagarna att kompromissa rätt mycket med sin egen självrespekt i jakten på att vinna och bli vunnen.

Orimliga förväntningar

På många deltagare låter det som att de väntar en sorts frälsning genom att hitta ”den rätta” och den förhoppningen är symptomatisk för vår tid. Och falsk. För hur starkt Bibeln än talar om kärleken är det samtidigt tydligt att vi inte kan vänta oss ”frälsning” av en annan människa. Att vara gift är verkligen en gåva, men det kommer inte att förändra varken dig eller din partner i grunden. Att vänta sig allt gott från sin partner är att lägga en börda på personen som denne inte är skapad för att bära. 

Att vänta allt gott från en annan människa är att i praktiken göra henne till en avgud. Det deltagarna i Love is blind behöver är djupast sett inte att finna sin soul mate i programmet. De behöver möta Brudgummen, Maken Kristus. Det låter som en billig utväg men det är en dyrköpt insikt som människor har gjort i årtusenden. Guds kärlek i Jesus måste komma först i våra liv. Sedan kan kärleken till vår man eller hustru få sin rätta plats. En make eller hustru kommer, tillsammans med all kärlek, att såra oss och göra oss besvikna gång på gång – för denne är syndare liksom jag. Men Jesus har älskat oss med en fullkomlig kärlek och gett sitt liv i lösen för oss. Det är där vi behöver börja. Sedan kan det andra falla på plats.