– hur kan man som kristen tänka om dem?

Vågen av protester i Iran har nu pågått i snart tre månader, och hundratals människor har dött när polisen och revolutionsgardet slagit tillbaka mot demonstranterna. 

Det var i mitten av september som 22-åriga Mahsa Amini greps av Irans moralpolis och sedan dog i arresten. Orsaken till gripandet var att Amini bar en otillräckligt täckande slöja över sitt hår.

Den nuvarande regimen i Iran går tillbaka till 1979 års islamiska revolution. Sedan dess har Iran bara haft två statschefer, vars titel är ayatollah, en särskilt framstående expert på shia-muslimsk rätt.

Moralpolisen 

För utomstående är det, förutom ayatollan, just moralpolisen och revolutionsgardet som man tydligast förknippar med den sittande regimen. Det sägs finnas ca 60 000 moralpoliser som patrullerar landets städer och på platsen kan döma kvinnor och män för opassande beteende, ofta kopplat till kläder och utseende. Revolutionsgardet är regimens egen militär, som också omfattar en milis av privatpersoner som kan rekryteras med hopp om högre status och levnadsstandard. Dess uppgift är att skydda det islamiska styret, vilket bland annat innebär rutinmässigt våldsam respons på demonstrationer och emellanåt strider med kurdiska grupper. Amini var inte bara kvinna utan även kurd, vilket gör den nuvarande konfliktvågen till en infekterad kombination av könspolitiska, religiösa och etniska ingredienser.

Totalitära anspråk

Som kristna är vi vana att skilja på politisk och religiös makt, det som Luther kallade “världsliga” respektive det “andliga” regementet. Det som händer i Iran är skräckexemplet på hur fel och farligt det blir när dessa sfärer överlappar och ett politiskt ledarskap gör totalitära anspråk.* Jesus talade om att ge kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud (Matteusevangeliet 22:21). När makthavare anser sig ha rätten till det som bara Gud har rätt att kräva – hjärtats tro och lydnad – gör man inte bara ett politiskt övertramp utan också ett religiöst. Man tar Guds plats och skapar därmed ett samhällssystem i grunden byggt på avgudadyrkan. Från Farao i Andra Moseboken till Roms kejsarkult i Uppenbarelseboken visar den bibliska historien att avgudadyrkan nästan automatiskt leder till andra former av förtryck, så ingen av oss bör vara förvånad när samma mönster upprepar sig i modern tid. 

Inget tvång

Gud har den exklusiva rätten att begära vår tillbedjan, ändå tvingar inte ens Gud sig på oss utan inbjuder oss till relation med honom på ett sätt som hedrar vår mänskliga värdighet och frihet. Desto mer borde alla världens stater värna religions- och tankefrihet! Eftersom Bibelns Gud agerar så mot oss är det inte så förvånande att den som först myntade begreppet “religionsfrihet” var en kristen teolog, Tertullianus ca år 200. Vi kan med rätta kritisera kristendomens historia för att inte etablera denna frihet tillräckligt snabbt eller utförligt, men det är fortfarande ett historiskt faktum att tolerans, religions- och samvetsfrihet är något som framför allt funnits och finns i samhällen med en kristen historia. Sådan kritik är alltså i grund och botten en kristen självkritik, även när de som yttrar den glömt att det är med kristna värderingar de kritiserar kristendomen.

“Men det är fortfarande ett historiskt faktum att tolerans, religions- och samvetsfrihet är något som framför allt funnits och finns i samhällen med en kristen historia.”

Mer än slöjan

Därför är demonstranternas kamp och mod värd våra sympatier och vår respekt. Fokus har till stor del hamnat på slöjan som symbol, men det är den underliggande rättigheten till religions- och tankefrihet som är kärnan och som rör vid något av det innersta i vad det är att vara människa.

*  ett totalitärt styre eftersträvar kontroll inte bara över politiken, utan över alla områden av samhället och alla aspekter av individernas liv.