I det sekulära Sverige möter vi konstant uppmuntran att lämna Gud och det övernaturliga, men vad som erbjuds i stället är mycket sämre än Herren.

Att inte tro på något alls men försvara goda värderingar såsom människans värde är vanligt idag. Det anses vara en neutral utgångspunkt som inte behöver bevisas. Därför är det intressant att det i år beslutades att organisationen Humanisterna (sekulära humanister) är ett trossamfund. Så vad är det för en tro egentligen?

Kyrka och stat

Sekularism är ursprungligen den politiska idén att kyrka och stat ska separeras och att religionen är en privatsak. Staten ska alltså inte favorisera en tro över en annan, och kyrkan ska inte ha inflytande över hur staten styrs. Betyder det att religiösa människor inte borde få driva politiska frågor utifrån sin övertygelse? Den åsikten uttrycks alltför ofta av dårar på internet, men stöds inte av dem som företräder sekularism på ett mer seriöst sätt. Till exempel menar Humanisterna i stället att även om kyrkan som institution ska separeras från staten, så ska kyrkans medlemmar ha full rätt att engagera sig politiskt. De skriver på sin hemsida att separationen “givetvis inte hindrar att religiösa människor deltar i samhällsdebatten […] på samma villkor som alla andra”. Att vara både kristen och sekulär i den här betydelsen är alltså helt förenligt. Enligt sekularismen är det upp till var och en att själv välja sin egen tro utan att samhället lägger sig i, men det betyder inte att tron måste döljas. Humanisterna skriver: ”Att religion är en privatsak innebär dock inte att religionsutövning inte får finnas i det offentliga rummet.” (Aftonbladet 190807)

Värden utan grund

En annan form av sekularism är filosofisk sekularism. Den här formen är snarast att likställa med ateism eller naturalism, och innebär att man tror att allt som finns är den materiella världen. Humanisterna skriver att i deras “världsbild ingår inte övernaturliga fenomen som gudar eller andeväsen”. Trots detta så tror de ändå på högst immateriella fenomen, såsom människovärde, rationellt tänkande och personligt ansvar. Det här är saker som de flesta svenskar också tror på och som brukar betecknas som “humanism”, men som helt saknar grund i filosofisk sekularism. Om man inte tror på en övernaturlig verklighet, så är det fullkomligt ologiskt att också tro att varje människa har ett inneboende och lika värde. Varför skulle allas värde vara lika, när människor så uppenbart både är olika och värderas olika av andra människor? Om vårt värde enbart skulle baseras på materiella faktorer, såsom hur vi är och på hur andra människor ser på oss, så skulle inte allas värde vara lika. Tanken på ett lika värde för alla människor är från början en kristen tanke som ytterst härletts från vårt övernaturliga ursprung som Guds avbilder.

Om man inte tror på en övernaturlig verklighet, så är det fullkomligt ologiskt att också tro att varje människa har ett inneboende och lika värde.

Fri vilja

Ett annat mycket stort problem för den som tror på ett strikt materiellt universum är den fria viljan. Detta kan illustreras så här: Partiklar som far omkring uppför sig som de gör på grund av att de har påverkats av andra partiklar, som i sin tur påverkats av andra partiklar, och så vidare. Ingenstans i denna orsakskedja finns det plats för fri vilja. Partiklarna gör bara det andra partiklar tvingar dem att göra. Men om vi människor bara består av partiklar så betyder det att vi också bara gör det vi är tvingade att göra. I så fall har vi ingen fri vilja, och kan varken sägas ha ansvar för vad vi gör eller förväntas tänka rationella tankar. En helt materialistisk världsbild, som filosofisk sekularism, är alltså intellektuellt oförenlig med humanismens rationalitet, människovärde och tanken på personligt ansvar. I kontrast till detta så säger kristen tro att människan är en både materiell och andlig varelse, och på grund av detta så finns det möjlighet för oss att göra saker och tänka tankar som inte är bundna av naturlagarna. Den kristna tron är alltså, till skillnad från filosofisk sekularism, förenlig med sådant vi alla vet, såsom att människor (i teorin) kan tänka rationella tankar och har ansvar för sina handlingar.