Många strävar idag efter oberoende och frihet – vilket inte sällan leder till beroende och ofrihet. Men Bibeln ger oss en annan nyckel: genom ett sunt beroende kan vi nå verklig frihet!
Föreställ dig att få uppleva det som bara Adam provat på. Du vandrar runt i paradiset med en kropp fri från smärta och svaghet. En helt ny värld att upptäcka. Överallt runt omkring dig bubblar en ung värld av potential. Så mycket att se, smaka och utforska att tanken svindlar. Vad mer kan man önska? Men du hinner knappt börja, innan en röst från himlen ingriper och konstaterar: ”Det här är inte bra”. Inte bra? Nej, inte så länge du är ensam.
Guds omdöme kommer som en chock om man läst Bibelns första kapitel, som sju gånger upprepat Guds utvärdering ”gott”. Men precis som det första kapitlet landar i ”mycket gott” först när det finns människor, så är kapitel två inte färdigt förrän Adam har en medmänniska. Om det var sant medan människan fortfarande hade en obruten närhet till Gud, hur mycket mer är det inte sant idag?
Vår individualistiska omvärld
Åtminstone sedan Upplysningen på 1700-talet, har vår kultur haft människans frigörelse som ett av de främsta målen. Det finns ett slags underliggande berättelse som går igen i musik, litteratur och film: du behöver inte sitta fast i familjens, samhällets eller religionens tvångströja. Slå dig loss, slå dig fri! Sådana berättelser rör vid något djupt inne i oss. Vem av oss vill inte vara fri?
Den kristna tron har själv bidragit till individualismens framväxt. Jesus sätt att välkomna människor som individer, oavsett kön, samhällsklass eller etnicitet bidrog till evangeliets dragningskraft redan i antiken. På samma sätt var reformationen en rörelse som uppmanade var och en att relatera direkt till Gud i sin egen bön och bibelläsning, snarare än i en beroendeställning till kyrkan som institution. Individualism kan vara mycket gott, om alternativet är klanstyre, en totalitär stat eller andra former av mänsklig kontroll.
Som allt annat kan dock individualismens betoning på frihet bli lite för mycket av det goda. Från ett kristet perspektiv kan vi tänka att vårt beroende av andra människor kan liknas vid en fisk som är beroende av vatten. Tänk om en fisk skulle vilja frigöra sig från sin familjs (och arts!) alla förväntningar och normer, för att leva i friheten på land? Väldigt snart skulle den upptäcka att den inte alls är skapad för ett liv på land. Sann frihet ska vi inte förstå som frånvaron av begränsningar, utan möjligheten att leva i enlighet med sin natur eller design.
En kristen förståelse av frihet och beroende
Den kristna trons världsbild har sitt fundament i en treenig Gud. En Gud i tre personer. Denna unika förståelse av verkligheten ger en unik vision också för våra liv. Vi är de vi är, inte i isolering från andra, utan i kontakt eller rentav förening med dem. Jag hittar inte mig själv genom att gå ut i skogens ensamhet eller genom att gå in i mig själv, utan genom att leva i relation till Gud och andra.
Är vi skapade för att vara både beroende och fria, så kan vi förvänta oss att synden förstör dessa ändamål. Det kan vi se i osunda beroenden och osund frihet, men inte som två motsatser utan som två sidor av samma mynt. När vi försöker leva oberoende av Gud, blir vi beroende av något annat. Så får vi både en frihet vi inte är skapade för och ett beroende som bryter ner oss, antingen det är ett beroende av en viss substans, av människors bekräftelse eller något annat.
Frälsning i sin tur innebär både en ny frihet och ett nytt beroende. Den innebär en omedelbar frihet från syndens konsekvenser och efterhand en gradvis växande frihet från syndens inflytande och kontroll över mig. Samtidigt är frälsning inte något Gud ger oss för att vi sedan ska klara oss själva. I frälsningen förenas vi med Jesus och får del av hans liv. Det är ett sunt beroende att leva och växa i, som inte hotar min frihet utan låter mig blomma ut i allt det Gud skapat mig att bli.
Att leva tillsammans som kristna
Som kristna i en individualistisk kultur kan vi lätt ta efter vår omvärld. Vi kan till exempel överbetona just frälsningen som väg till frihet, och glömma bort vad ett sunt beroende är. Eller så kanske vi missar att vi behöver andra människor även när Gud finns i våra liv, och förminskar rollen som församling, vänskap och familj är tänkt att spela.
Verklig frihet finns i ett sunt beroende, inte i totalt oberoende.
Bibeln lär oss att även om vi blir frälsta som individer, så blir vi frälsta in i en gemenskap. Vi behöver andra kristna, precis som kroppens organ är beroende av varandra för att helheten ska fungera och må bra. Församlingen tar ifrån oss en hel del frihet, det måste vi vara ärliga med. Mina önskemål om tid och form för gudstjänsten får jag till viss del åsidosätta för att tillbe med andra. Jag kan inte välja vilka som är min kristna familj, precis som jag inte kan välja min biologiska familj. Den friktion som uppstår när våra olika personligheter och begåvningar möts kan bli ett redskap för Guds agerande i våra liv, om vi ödmjukt försöker lära av och komplettera varandra i stället för att konkurrera.
I stället för att sätta frihet som vårt högsta mål, kallar Gud oss att göra kärleken till vår ledstjärna. En kärleksfull miljö är full av frihet, men kan bara uppnås när vi är beredda att ge upp något av vår egen frihet för någon annans skull. Här finns ett slags paradox, alltså något som ser ut att inte hänga ihop, men som på ett överraskande sätt ändå gör det. Jesus sa: ”Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det” (Matt 16:25). Det gäller både frälsningen och det fortsatta livet med Jesus och varandra.
Alla kristna är kallade till församlingens gemenskap. En del är också kallade till äktenskapets gemenskap. (Fast vi tänker ofta tvärtom!) Äktenskapet illustrerar samma komplexa förhållande mellan frihet och beroende. Genom att binda mig till en enda person för resten av livet, får jag uppleva en väldig frihet i att vara villkorslöst och trofast älskad av min make eller hustru. Att Bibeln ofta använder äktenskapet som bild för vår relation till Gud har nog med just detta att göra – att verklig frihet finns i ett sunt beroende, inte i totalt oberoende.
Ett konkret tips
Var kan jag börja för att upptäcka och djupna i både frihet och beroende? Ett tips skulle kunna vara att ofta be den bön som Jesus lärde sina lärjungar. Minns du hur den börjar? Vår far… (Matt 6:9). Ett barn är sunt beroende. Och just därför är ett barn också fritt. Ett barn som kan lita på sin pappa är fri från att lösa alla problem själv. Att bottna i Guds kärlek till oss som får vara Guds barn är att upptäcka ett liv som beroende och fri.
