“Vem är du?” Hos mig väcker frågan en viss ångestkänsla. Hur ska jag kortfattat kunna sätta ord på vem jag är? Mitt namn, min ålder, min sysselsättning – är det den jag är? Eller det jag är bra på, det jag uppnått eller det andra säger om mig bakom min rygg? Gud säger något annat: Du är min (Jes 43:1).
Alla vill vi väl vara någon. Någon som är viktig och älskad. Den längtan är något gott som Gud har lagt ner i oss för att vi ska söka oss till honom. För han är den enda som på djupet kan möta den längtan. Men i en fallen värld och som fallna människor söker vi efter andra saker och människor som vi hoppas ska möta vår längtan efter kärlek och betydelse, i stället för Gud. Vi söker efter status – att få vara stor, omtyckt eller betydelsefull i andras ögon.
I sin stora kärlek har universums Herre gett oss den bästa identiteten man kan ha: hans barn.
Hur når man hög status i dina kretsar? Vad är det som avgör vem man ser upp till bland dina vänner, på din skola och i din ungdomsgrupp? Är det viktigt med uppmärksamhet på sociala medier, att kunna leda en andakt, eller att ha mycket kunskap? Blir man respekterad om man har en viss åsikt, ser bra ut, har höga betyg eller vågar berätta om Jesus på stan? Den helige Ande vill hjälpa oss att se på vilka sätt vi jagar efter status bland människor, för han vill visa oss något bättre. Han vet nämligen hur ihåligt det är att lägga för stor vikt på status bland människor.
Stabil grund
Jesus berättar om två män som byggde varsitt hus med olika motståndskraft mot storm (se Matt 7:24-27). Huset på sanden rasar medan huset på klippan stabilt står kvar. Liknelsen handlar om att den som bygger sitt liv på Guds ord har något att stå på även när omständigheterna är oroliga. Den som däremot bygger sitt liv på andra saker, till exempel status bland människor, kommer att vackla eftersom allt annat än Gud förändras och kan försvinna. Om jag ser på mig själv som om jag ÄR personen som är grym på gitarr och kan få vem som helst att skratta och det sedan förändras, så vet jag inte längre vem jag är. Men ser jag på mig själv som att jag ÄR Guds barn, så finns det ingen som kan ta det ifrån mig och rucka på min identitet.
Synd – att sätta sig på Guds plats
När Eva och Adam åt av frukten i lustgården så var det för att de ville vara Gud. De ville sitta på tronen, döma mellan gott och ont och vara upphöjda. Samma längtan finns hos oss var och en och tar sig till exempel uttryck i att vi vill bli upphöjda bland människor. Vi längtar efter status för att vi vill vara Gud. Det här är att bryta mot första budet, att bara ha Gud som gud, och är något vi behöver bekänna inför Gud. Då kan vi ta emot hans förlåtelse och kraft att tänka sant om oss själva. För Gud vet att det finns något bättre för oss än att försöka ta hans plats.
Barn till Gud
Vi är skapade för att leva som Guds barn. I sin stora kärlek har universums Herre gett oss den bästa identiteten man kan ha: hans barn. Men åt alla som tog emot honom [Jesus] gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn (Joh 1:12). Det är kungabarn vi är kallade till att vara, och på grund av Jesus död på korset finns inga hinder för oss att ta emot barnaskapet. Vi får vara Guds älskade barn, och se på oss själva så, även när vi faller gång på gång. För Gud som är den perfekta föräldern har hur mycket förlåtelse och tålamod som helst och hans famn är alltid öppen för oss.
Ett nytt sätt att tänka
Medvetenheten om att vi ÄR Guds barn mer än vi ÄR något annat kan förändra tonen i en mängd olika situationer i vardagen. Vi kanske misslyckas, framstår som dåliga eller väljs bort. Då kan vi påminna oss om att vi är Guds älskade barn och be Gud hjälpa oss att se hur allt annat bleknar bort i jämförelse med det. Vi kanske presterar på topp, får beröm eller blir andras förebilder. Då kan vi vara glada för det men samtidigt påminna oss om att vi är Guds barn och be Gud hjälpa oss att se att just det är ännu mer värt att vara glad över.
