Människor har genom historien närmast tävlat om att komma på hur man på absolut hemskaste och smärtsammaste sätt kan plåga och ta livet av varandra. Och korsfästelse är nog högt upp på den listan.
Innan vi går in på hur man gick tillväga för att avrätta någon genom korsfästelse så måste vi först inse att korsfästelse endast var avsett för de lägst aktade i det romerska samhället. De som korsfästes ansågs vara så obetydliga att man inte ens brydde sig om att dokumentera genomförandet eller ens i vissa fall utreda om personen var skyldig. Exempelvis har historiker skrivit att om en slav dödade sin ägare så skulle man korsfästa inte bara den skyldige utan alla ägarens slavar. Detta för att avskräcka andra slavar från att ge sig på sina herrar.
En ohygglig död
Historiska texter och fynd visar på att det inte bara fanns ett sätt att korsfästa någon på. Vi vet med andra ord inte exakt hur Jesus blev korsfäst, men en snabb genomgång av vad man hittat i utgrävningar från tiden kring Jesus död leder oss till att förstå att alla sätt är obeskrivligt ohyggliga. Normalt sett spikades en person upp på antingen en ensam påle eller – som det beskrivs i Jesus fall – på två trästycken i form av ett kors eller ett T. Man kan ofta se målningar av Jesus med spikar i handflatorna, men det är historiskt fel eftersom benen inne i handen inte kan hålla uppe kroppens tyngd utan att hela handen då trasas sönder. Mer troligt är att man spikade mellan underarmens två ben för att hålla upp överkroppen.
Jesus älskar oss så ofantligt mycket att han frivilligt gick igenom allt detta.
När en människa spänns upp som vid en korsfästelse utsätts i princip alla kroppens system för en enorm påfrestning. Kroppens tyngd och de utsträckta armarna gör det i princip omöjligt att andas. Pressen på lungorna gör också att hjärtat inte kan pumpa runt blodet i kroppen, därför bildas vätska i lungorna. Det leder till en ganska snabb död genom kvävning. Romarna kom då på att man kunde dra ut på lidandet genom att låta den korsfäste få ta spjärn mot en träbit under fötterna för att kunna andas. Samtidigt kunde man också använda den träbiten för att sätta en spik genom hälbenet för att förhindra att den korsfäste skulle kunna komma loss.
Ville man till slut ändå snabba på processen gick en soldat fram och krossade benen på den korsfäste så att han inte längre kunde häva sig upp för att underlätta andningen. Detta hände med rövarna vid Jesus sidor, men inte med Jesus. Soldaterna såg att Jesus redan var död, vilket bekräftades när de stack ett spjut i hans sida och det forsade ut blod och vatten (Joh 19:34).
Jesus överges
Även i den judiska historien förekommer dödsstraff för en del synder. Där hände det att den döda kroppen hängdes upp för att avskräcka andra. Dock begränsades tiden som någon fick hänga död eftersom det ansågs så förnedrande. I Gamla Testamentet talas om att den som är upphängd på trä är en Guds förbannelse (5 Mos 21:23). Så när Jesus hänger på korset lider han alla kroppsliga plågor som en korsfästelse innebär. Samtidigt är han skamfyllt uthängd både enligt den romerska och den judiska samhällssynen. Men inte nog med det; den värsta plågan är inom honom. Med all världens synd i sin kropp ropar Jesus med sina sista krafter: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46). Jesus är den enda som fått smaka på den smärtan. Jesus är den enda som Gud någonsin övergivit.
Guds plan
”Syndens lön är döden”, skriver Paulus i Romarbrevet 6:23. Den döden tog Jesus i vårt ställe. Det var planen ända sedan syndafallet. Gud hade denna stund i åtanke ända sedan Adam och Evas tid. Han älskar oss människor så högt att han hellre ville skona oss än sin egen son. Och Jesus älskar oss så ofantligt mycket att han frivilligt gick igenom allt detta.
Som vi sjunger i ”Jesus för världen”: O vilken kärlek, underbar sann, aldrig har någon älskat som Han!
