Kallad till helgelse

Gud är helig, vilket främst betyder att han är avskild från synden. Helig och helgelse är besläktade ord och vi är kallade till helgelse, men vad innebär det för oss?

Högstadiet. Alla högstadieungar känner sig väl som miffon, men jag gjorde det kanske mer än de flesta. I min iver att leva för Jesus som nyfrälst kristen började jag ta med mig min stora, svarta bibel till skolan varje dag och läsa den på rasten. Jag försökte vittna för mina klasskamrater, men jag såg ner på dem. Jag skulle minsann aldrig gå på skoldisco eller svära eller berätta fräckisar eller lyssna på rockmusik eller snusa eller … 

En tonårsfarisé

Alla högstadieungar känner sig väl som miffon, men jag gjorde det kanske mer än de flesta.

Listan var lång över saker jag inte gjorde. Och inte bara det. Jag kände verkligen att jag var heligare än mina klasskamrater och föraktade dem som gjorde allt detta (och mer därtill). Grejen var att detta var mycket enklare än att själv försöka att leva ett genuint heligt liv. Jag var högmodig, arrogant, självisk, självgod och mycket mer. En tonårsfarisé, helt enkelt. Någonting hade gått snett. Kärleken till Gud och glädje i Guds ord hade försvunnit under ett tjockt lager med lagar. 

Lag och ordning

Det är i och för sig inget fel med lagar; vi behöver dem. I Sverige har vi en stor, tjock lagbok (mycket tjockare än Bibeln) med regler om det mesta: miljöutsläpp, barnaga, religionsfrihet, arv, bodelning, medborgarskap, hastighetsgränser och mycket mer. 

En sak fattas dock. Det finns inga lagar som reglerar vilka attityder människor ska ha – vare sig till lagen eller till andra människor. Det står att jag inte får diskriminera en människa för att hon är mörkhyad eller muslim eller har en funktionsnedsättning, men det står ingenting om att jag måste visa aktning eller respekt för henne i mitt hjärta. Här går Guds vilja ett steg längre än Sveriges rikes lag. Gud förväntar sig att vi också ska ha rätt inställning och attityd; att vi ska vara heliga, helt enkelt. 

Två diken

Många, inte bara ungdomar, går med en outtalad känsla av att om man bara lyckas bocka av allting på listan över saker man inte får göra, då är allting bra mellan mig och Gud. Andra hamnar i diket på andra sidan och tänker att jag får ju förlåtelse ändå för att Gud älskar ju mig, alltså gör det inget om jag syndar. Det diket kan också innebära tanken att Kristus har befriat oss från lagen, och vi ska bara ledas av Anden. Då kan man “rättfärdiga” nästan vad som helst genom att säga att Gud “ledde” mig. 

Ande + bokstav = sant!

Sanningen ligger någonstans mitt emellan. Gud har en uttalad vilja som vi ska följa, men han vill att vi ska göra det med rätt inställning – inte bara för att man är rädd för vad som annars händer. 

När Jesus sa att hans efterföljare skulle vara fullkomliga så som han var fullkomlig (Matt 5:48) var det en refräng som genljuder genom mycket av Bibeln: att Guds folk ska vara heliga så som Gud är helig (3 Mos 11:44–45; 19:2; 20:7; 20:26. Jfr 1 Pet 1:15–16). Jesus sa detta i ett sammanhang där han förklarade att det inte räcker att bara bocka av saker på en lista, att hjärtat också måste vara på rätt plats.

Men regler gäller ändå. Paulus skriver: Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från sexuell omoral (1 Tess 4:3). Det behöver inte bli mer komplicerat än så. Han utlägger detaljerna i det efterföljande kapitlet:

Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont (1 Tess 5:16–19).

Hur gick det sen?

Trots att jag inte alltid lyckades hitta balansen mellan ande och bokstav, började några av mina klasskamrater att följa Jesus. En del fortsätter att vandra med Jesus ännu i dag. Jag är väl fortfarande ett miffo, och jag kämpar fortfarande med att hitta den rätta balansen mellan ande och bokstav. Men jag hoppas att jag på något sätt har blivit heligare – mer lik Jesus – än jag var då. Inte för min skull, att jag skulle få någon ära eller belöning, utan för att Gud ska få äran och att allt fler personer ska upptäcka hur underbar Jesus är.