Även om vi inte vill det så är vi alla påverkade av statustänkande. Vi värderar människor utifrån idéer om vad som är “rätt” eller “coolt”, som personlighet, nätverk, utseende, klädsmak, utbildning – eller hur fina böner man kan be. För det här finns även inom kyrkan. Men Gud uppmanar oss att på ett konkret sätt välta hela statustrappan och inte värdera vissa högre än andra. Den uppmaningen har mer än en gång omkullkastat slaveri och förtryck, och på samma sätt får vi fundera på vilka tankar och beteenden vi behöver riva ner idag.
Vilka har högst status i din klass? Jag tror att du utan problem kan nämna några med hög status. På samma sätt kan du nog också nämna någon eller några med låg status i klassen. För varenda dag i skolan finns statustänkandet där, precis som i resten av samhället.
Överallt skapar vi statustrappor där vi placerar vissa överst, andra i mitten och några längre ner. Detta sker oftast ganska omedvetet och oreflekterat, och de flesta håller nog med om att det där med status egentligen bara är trams. Status är ett påhitt för att värdera oss själva i relation till andra, ett sökande efter att mätta vår inneboende hunger efter tillhörighet och värde. Genom att skapa kategoriseringar och ordnade fack blir vår tillvaro begriplig, samtidigt som vi strävar efter att tillhöra de fack och kategorier som anses finast för tillfället.
Gud visar på många sätt i Bibeln att det här med status absolut inte är hans grej.
Trots att statustänkande är något ganska abstrakt och odefinierat, är det ändå något som får tydliga praktiska konsekvenser i vårt agerande och bemötande mot olika personer. Vem skickar du din nästa snap till, vilka bjuder du till din 18-årsfest, vilka ställer du frågor till vid bordet i skolmatsalen? Vilka du anser ha hög status är förmodligen olika beroende på sammanhang; statusen mäts olika i skolan jämfört med på släktmiddagen, på fotbollsplanen eller på TikTok.
Kyrkan är en del av problemet
Även i kyrkan kan vi se hur statustänkandet präglar gemenskapen – bara med andra koder och statusmarkörer. Kanske det i din kyrka ger status att be med fina ord, sjunga med lyfta händer, kunna prata om sin tro öppet eller kunna sjunga fint. Kyrkan kan till och med ha ett eget klädmode – inte för nedklätt och inga opassande tryck, utan ett visst stuk på kläderna för att passa in. Känner du igen dig? Jag hoppas inte det! För det är absolut inte det Gud vill ha!
Gud har en annan vision
Gud visar på många sätt i Bibeln att det här med status absolut inte är hans grej. För det första skapar han alla människor till sin avbild. Det är ju fantastiskt! Det betyder att alla människor har ett enormt värde, och det är alldeles överflödigt att försöka få högre värde genom att jämföra och klättra.
Därför har du råd att sluta klättra uppför statustrappan. Du är älskad ändå.
Även i Nya Testamentet tas detta med status upp som ett problem. I Jakobs brev beskrivs en situation där två personer kommer till ett möte i kyrkan, en rik och en fattig. Jakob fördömer agerandet om man då behandlar dem olika och ger den rika personen en fin plats men inte den fattiga. Han skriver Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd (Jak 2:9 FB98) – det är alltså helt emot Guds vilja. Paulus skriver också på detta tema: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Gal 3:28)
Bibelord med praktisk innebörd
De kategorier Paulus tar upp var inte bara ord, utan högst påtagliga i det praktiska livet på den tiden. Det var totalt galet av de kristna att ha samlingar där både slavar och fria umgicks tillsammans. På samma sätt var det något helt nytt att kvinnor kunde inkluderas och bemötas som likvärdiga, för att inte tala om den känsliga relation som ofta rådde mellan judar och “greker” (det vill säga icke-judar). Ändå var det så den kristna församlingen möttes: alla tillsammans, utan statushierarkier eller grupperingar. Det var till och med så att de kristna anklagades för att bidra till romarrikets förfall på grund av sin humana inställning till slavar, änkor och föräldralösa barn. Den kristna gemenskapens brytning med samhällets statusindelning av människor var alltså en radikal och provocerande praktisk handling.
Historien upprepar sig
Flera gånger i historien har kyrkan fått göra upp med status och indelningar av olika människor. Ett exempel är William Wilberforce, som drev igenom förbudet mot slavhandeln i 1700-talets England, utifrån Bibeln och sin kristna tro. Ett annat spännande exempel är när pingstväckelsen startade i Los Angeles i början av 1900-talet. På den tiden hade man en strikt uppdelning av svarta och vita, och många sa till och med att de äcklades över att man i en liten församling där samlades utan att bry sig om hudfärg. Snacka om att vara före sin tid! Tyvärr fick vita kristna personer som inte kunde släppa sin rasistiska hållning senare övertaget i väckelserörelsen och delade åter upp kyrkan i “svarta” och “vita” församlingar. I kyrkan har man alltså många gånger upptäckt Guds kallelse att bryta ner dessa hierarkier, men också gång på gång byggt upp dessa murar igen.
Utmaningen idag
Idag är status fortfarande ett problem, även om den inte är lagstiftad eller uttalad i vår del av världen. Det behövs inte – statusjakten finns där ändå. Gud utmanar oss att våga bryta med idéer om att vissa utbildningar är finare än andra, att vissa boenden, bilar, mobiler och prylar gör oss coolare än andra eller att ordvalen i våra böner kan värderas som olika bra. Detta tänkande är destruktivt, och vi behöver omvända oss från det. Problemet är delvis att det inte är så enkelt att släppa statustänkandet eftersom det sker så automatiskt och omedvetet. Så hur gör man?
En väldigt bra början är att bli medveten om att det här tänkandet finns. Fundera själv – vilka tycker du har/inte har status i din omgivning? Vad är det som får dig att tänka så? Försök att göra upp med de underliggande kategorier som gör att vissa hamnar högt upp på statustrappan och andra längre ner. Nästa steg är att försöka göra aktiva handlingar som går åt andra hållet, till exempel att gå fram till personer med låg status och prata med dem, hellre än att söka uppmärksamhet från de populäraste. En annan viktig aspekt är att påminna sig om att status inte säger något om vårt värde. Vi har vårt värde i Gud, och han älskar var och en av oss så mycket. Därför har du råd att sluta klättra uppför statustrappan. Du är älskad ändå.
Bön
Tack Gud för din kärlek till alla människor. Tack för att du skapat oss lika mycket värda – otroligt mycket värda! Hjälp oss att tro på det och leva med den synen på varandra. Hjälp oss att inte göra skillnad på människor. Förlåt oss att vi så ofta misslyckas och börjar mäta varandra med våra destruktiva måttstockar. Ge oss vishet och insikt så att vi kan lägga bort statusjakten och bemöta varandra på ett kärleksfullt och inbjudande sätt. Amen.
