Psaltaren är den bibelbok som är absolut längst. Den är uppbyggd av hela 150 psalmer av olika längd och med olika teman. I dessa psalmer kommer nästan alla sidor av människans relation till Gud till uttryck. Vi ser många exempel på förlåtelse, kärlek, beskydd – och även tvivel.
Psaltaren, Bibelns egen bönbok, är alldeles full av böner som uttrycker tvivel och klagan. I psalm efter psalm ropar den som ber efter Guds ingripande, ber att Gud ska uppenbara sig och göra slut på lidande och orättvisor. I vissa psalmer är det synden som är problemet och den som ber vädjar till Gud om förlåtelse. Bönerna är alltid brutalt ärliga. Det finns ingenting fejkat, inga försök att putsa upp och förbättra. I stället är det alltid personligt och uppriktigt. Detta lär oss att Gud vill att vi ska komma till honom som vi är, inte som vi tycker att vi borde vara.
Det finns ingenting vi behöver gömma för Gud, ingenting som vi inte kan tala med honom om i bönen.
Inget att gömma
Kanske är det lätt att få för sig att man själv måste komma över sina tvivel innan man vänder sig till Gud i bön. Men i Psalm 31 står det Så länge jag teg tynade jag bort. Det finns ingenting vi behöver gömma för Gud, ingenting som vi inte kan tala med honom om i bönen. Om vi tvivlar så kan vi komma till Gud och i bön uttrycka precis vad vi känner och tänker. Och vi kan räkna med att Gud faktiskt svarar!
Olika orsaker till tvivel
I Psaltaren handlar tvivlet om lite olika saker. En vanlig fråga som ställs är frågan var Gud är någonstans. Hur länge ska du dölja ditt ansikte för mig? frågar den som ber i Psalm 13 och vi förstår att det handlar om en person som kämpar med att Gud känns långt borta. I stället för att dra sig undan och vänta på att det ska kännas bättre söker den som ber aktivt efter Gud och ropar efter honom. En annan fråga som vittnar om tvivel är frågan om Guds rättvisa och hur den visar sig. Varför går det bra för dem som gör ont när de goda får lida? Varför låter Gud det vara så? Psalm 73 är ett exempel på en psalm där den bedjande kämpar med detta.
Guds svar
Ofta uppkommer något slags svar efter det att den som ber ropat efter Gud och uttryckt sitt tvivel. På samma sätt kan det vara för oss. Inte så att vi får färdiga svar på våra frågor men att Gud ändå möter oss i vår kamp och i vårt tvivel, ger oss någon insikt eller en ny förtröstan på honom som kan hjälpa oss vidare på vägen. I Psaltaren möter Gud den bedjande på ett direkt och personligt sätt. Inte sällan vänds tvivlet och kampen i lovsång. Detta är ett mönster som visar på vad som kan hända i oss när vi kommer till Gud med allt vi bär på.
Guds godhet finns kvar, även när hemska saker händer.
Ett hopp som aldrig lämnar
En sak som är ganska tydlig i Psaltaren är att kampen och tvivlet nästan aldrig är helt nattsvart. Det finns nästan alltid en strimma av hopp som lyser upp i mörkret. Inte minst mot slutet av psalmerna lyser ofta hoppet och tron lite starkare. Detta är viktigt. I en kristen människas liv finns hoppet, glädjen och förtröstan på Guds godhet alltid närvarande som en underton även mitt i det allra mörkaste mörka. Hoppas på Herren, var stark och modig i ditt hjärta och hoppas på Herren! som det står i den 27:e psalmen. Guds godhet finns kvar, även när hemska saker händer. Därför är sorg, klagan och kamp naturliga delar av livet som kristen medan fullständig förtvivlan och hopplöshet inte är det.
Svaret är bön
När aposteln Jakob skriver om tvivel i sitt brev i Nya testamentet beskriver han tvivlet som en splittring i människan. Människan har en vilja till det goda men hon har också en annan vilja i sig som drar henne åt ett annat håll. Detta skapar splittring och konflikt i människan vilket tar sig uttryck i tvivel. Hon blir halvhjärtad i sin gudsrelation. Ibland har hon tillit till Gud men ibland är hon drabbad av misströstan och oro. Splittringen gör henne osäker och tvivlande. Om det är såhär tvivel funkar och om detta är tvivlets grundorsak så är att sträva mot att bli allt mer helhjärtad, något av det viktigaste en människa kan göra. Psaltaren lär oss att bönen är lösningen på tvivlet. Genom bönen kan människan växa till att bli allt mer grundad i sig själv och i Gud. Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn står det i Psalm 86. Kanske kan den bönen sammanfatta hela Psaltarens syn på tvivel. Det är genom att komma till Gud vi kan lära oss att helhjärtat tro, vörda och lita på Gud.
