När man ska in i strid vill man ha så många soldater som möjligt. Men Gud krigar inte på konventionella sätt, och det gör inte hans tjänare heller.
Bibeltext längst ner!
Gideon hade samlat sin armé. Vid Harodskällan satt han tillsammans med de andra 32 000 män som skulle driva bort midjaniterna från sitt land. De kände till att man aldrig vet helt klart om man kommer hem efter ett stort slag eller inte, men jag tror inte att 31 700 av dem trodde att de skulle komma hem utan att ens ha lyft sitt svärd i strid.
Kanske blev Gideon oroad, förvånad eller sur när Gud lät nästan hela hans armé gå hem. Han hade ju förberett detta, samlat folk för att möta det stora hotet! Ville Gud minska hans chanser att vinna? Du har kanske varit i en liknande situation där du förberett och planerat för att göra något till Guds ära, men i sista minuten händer något som hindrar dig. Tåget blir inställt när du ska resa iväg, eller så strular elektroniken när ni ska ha lovsångskväll. Det vi får påminnas om, precis som Gideon fick påminnas, är att Gud inte överger oss i sådana situationer, utan han har läget fullständigt under kontroll.
Resultatet av Guds agerande blev att inte en enda israelit kom till skada, men de drev ändå bort midjaniterna från lägret.
Hur blev det då med det stora slaget mot midjaniterna? Hur blev det med svärden som hade slipats, och soldaterna som hade samlat mod? De resterande 300 männen hade förberett sig för ett tufft slag, och man kan undra vad de kände när Gideon sa åt dem att ta med krukor och horn. Oavsett vad de kände eller hade förberett sig för visade Gud att han har kontroll över situationen. Resultatet av Guds agerande blev att inte en enda israelit kom till skada, men de drev ändå bort midjaniterna från lägret.
Samma kontroll har Gud över situationerna i vårt liv, och samma kreativitet har han också. Han är mycket större än våra konventioner och tankar, och hans påhittighet erbjuder lösningar som inte finns någon annanstans. Nästa gång tåget blir inställt eller elektroniken strular, oroa dig inte över hur du ska lösa det, utan fundera på vad Gud kommer att erbjuda för lösning i stället. Det är nämligen grejen med Gud, han stänger aldrig en dörr utan att öppna en annan.
Gideon besegrar midjaniterna
Tidigt nästa morgon drog Jerubbaal, det vill säga Gideon, i väg med allt folket som följde honom, och de slog läger vid Harodskällan. Han hade då midjaniternas läger norr om sig, på slätten mot Morehöjden.
Herren sade till Gideon: ”Folket som följer dig är för många för att jag ska vilja ge midjaniterna i deras hand. Israel kan då berömma sig mot mig och säga: Min egen hand har frälst mig. Meddela nu folket: Den som är rädd och förskräckt kan vända om och skynda sig bort från Gileads berg.” Då vände man av folket tillbaka, och bara stannade kvar.
Men Herren sade till Gideon: ”Folket är fortfarande för många. För ner dem till vattnet, så ska jag där göra ett urval bland dem åt dig. När jag säger till dig: ’Den ska gå med dig’, så ska han gå med dig. När jag säger till dig: ’Den ska inte gå med dig’, så ska han inte gå med.” Så förde han folket ner till vattnet. Och Herren sade till Gideon: ”Alla som läppjar av vattnet som hunden gör, dem ska du skilja ut från dem som går ner på knä för att dricka.” Då visade det sig att antalet som hade läppjat av vattnet genom att föra det till munnen med handen var trehundra män. Alla de andra hade gått ner på knä för att dricka vatten. Herren sade då till Gideon: ”Med de trehundra män som läppjade av vattnet ska jag frälsa er och ge midjaniterna i din hand. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt.” Då tog de över folkets matförråd och deras horn, och därefter lät han de andra israeliterna gå hem, var och en till sitt tält. Han behöll bara de trehundra männen. Och midjaniternas läger låg nedanför honom på slätten.
Den natten sade Herren till Gideon: ”Res dig och gå ner mot lägret, för jag har gett det i din hand. Men om du är rädd för att dra ner, gå då ner till lägret med din tjänare Pura och hör vad de säger där. Då ska du få mod att dra ner mot lägret.” Han gick då ner med sin tjänare Pura till förposterna ytterst i lägret. Och midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna låg där i dalen, talrika som gräshoppor. Deras kameler var oräkneliga, talrika som sanden på havets strand.
När Gideon kom dit höll just en man på att berätta en dröm för en annan. Han sade: ”Jag hade en dröm. En kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger. Den kom fram till tältet och slog till det så att det föll och vändes upp och ner, och tältet blev liggande.” Då svarade den andre: ”Det kan inte betyda något annat än israeliten Gideons, Joashs sons, svärd. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans hand.”
När Gideon hörde drömmen och dess uttydning föll han ner och tillbad. Därefter vände han tillbaka till Israels läger och sade: ”Res er, Herren har gett midjaniternas läger i er hand!” Han delade sina trehundra män i tre grupper och gav dem alla horn i händerna och tomma krukor med facklor inne i krukorna. Han sade till dem: ”Se på mig och gör som jag! Så snart jag nått utkanten av lägret ska ni göra som jag. När jag och alla som är med mig blåser i hornen, ska ni också blåsa i hornen runt omkring hela lägret och ropa: För Herren och för Gideon!”
Så kom Gideon och de hundra män han hade med sig till utkanten av lägret, när den mellersta nattväkten gick in och man just hade ställt ut vakterna. Då blåste de i hornen och krossade krukorna som de hade i händerna. Alla tre grupperna blåste i hornen och slog sönder krukorna. De grep facklorna med vänster hand och hornen med höger hand, och blåste i dem och ropade: ”Herrens och Gideons svärd!” Men de stod stilla, var och en på sin plats, runt omkring lägret. Då började alla i lägret att irra omkring och skrikande ta till flykten. När de trehundra hornen ljöd, vände Herren den enes svärd mot den andre i hela lägret. De som var i lägret flydde ända till Bet-Hashitta, åt Serera till, ända till utkanten av Abel-Mehola, förbi Tabbat.
Dom 7:1-22
