När lärjungarna är skräckslagna över sjöns våldsamma storm är Jesus lugn nog att sova. Precis som lärjungarna oroar vi oss och känner oss otrygga – då visar Jesus sin kärlek och makt.
Mark 4:35-41
På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom – som han var – med sig i båten. Också andra båtar följde med. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?”
I berättelsen beger sig Jesus och lärjungarna ut på Gennesarets sjö för att ta sig till andra sidan. Lärjungarna blir, inte helt oväntat, skräckslagna när det plötsligt blåser upp till storm så att vågorna slår in över relingen och håller på att sänka hela båten. Som om inte detta var nog så har deras lärare och största förebild mage att ligga och sova! (Hur han kunde lyckas med det när båten var till hälften fylld med vatten kanske kan läggas till i listan över Jesus underverk.) Att lärjungarna i förtvivlan väcker Jesus och undrar varför han inte verkar bry sig om deras undergång går kanske att ha viss förståelse för. Responsen? Jesus vaknar, fräser irriterat åt vinden och anklagar sedan lärjungarna för att vara rädda och sakna tro. Lite hårt, eller?
Att vara Jesus följeslagare innebär inte nödvändigtvis att livets sorger och bekymmer minskar, det vittnar både evangelierna och kyrkans historia om. Många gånger verkar det till och med vara tvärtom. Känslan av att befinna sig på ett sjunkande skepp med vatten upp till halsen kommer förmodligen de flesta av oss få uppleva. Att Jesus älskar oss kunde inte vara tydligare i evangelierna, men det verkar inte heller innebära att Jesus högsta prioritet är att livet ska vara enkelt. Kanske finns det ett syfte med att våra liv inte är inlindade i bomull? Vissa gånger är det enklare än andra att se det syftet. Ofta har människor ropat till Gud i förtvivlan med frågan “Varför griper du inte in?”.
När livet känns som ett sjunkande skepp så är vi inte ensamma, och vårt sällskap är ingen mindre än universums skapare. Vi är inte övergivna.
Många gånger tror jag att vi genom smärtfyllda prövningar kan få komma närmare sanningen om vem Gud är och dem han skapat oss till att vara. Ändå finns det vissa saker vi nog aldrig kommer att förstå oss på. Berättelsen om när Jesus stillar stormen ger i stället en annan insikt. När livet känns som ett sjunkande skepp så är vi inte ensamma, och vårt sällskap är ingen mindre än universums skapare. Vi är inte övergivna. Stormarna som kommer mot oss och vågorna som håller på att dränka oss har ingen makt över honom som fanns innan tiden. Kanske kan vi lära oss att när oro och rädsla tar över och allting känns övermäktigt så är Jesus tätt tätt intill, och han är inte orolig. Jesus låg inte och sov i båten för att han inte brydde sig om sina lärjungar. Han sov för att han visste att mitt i stormen så fanns det ingenting att vara rädd för, när han var med i båten.
