En kväll när jag verkligen kände att Gud var nära och levande var sista lovsångskvällen på mitt konfa. Alla 33 konfirmander och ledare stod upp med armarna utsträckta mot himlen och lovsjöng för full hals. Det var så mäktigt att höra allas röster som tillsammans bildade en stark kör som prisade Gud. Man kunde verkligen känna hur rummet fylldes av Guds kärlek. Jag minns att det var så mycket känslor i kroppen som bara väntade på att få komma ut, och nästan hälften av oss kom ut gråtande ur samlingssalen efter att ha fått uppleva Guds närvaro i rummet. Det var inte bara en mäktig lovsångskväll, utan för mig fick det också bli ett bönesvar. Under större delen av lägret hade jag nämligen fått förbön om att få möta Gud och känna hans närvaro, och där och då kände jag att jag verkligen fick bekräftelse på att Gud är levande här och nu.
