För ett år sedan var jag och några vänner ute och paddlade SUP (Stand Up Paddle). Från början var vädret bra, men när vi skulle paddla tillbaka vände det och det började blåsa upp. Det gick inte på något sätt att ta sig framåt, när vi försökte paddla var det snarare så att SUP-brädorna blåste bakåt. Vi började alla fyra känna småpanik över vad vi skulle göra. Vi testade allt möjligt för att ta oss framåt, men framåt tog vi oss inte. Vi blev trötta och fick kramp. Tanken att vi aldrig skulle lyckas ta oss tillbaka drabbade nog oss alla. Men mitt i stormen ute på sjön började vi sjunga psalm 89 från psalmboken: Se, jag vill bära ditt budskap, Herre. Helt plötsligt när vi paddlade kom vi framåt, vinden avtog lite och vi kunde ta oss tillbaka. Det var fortfarande jobbigt men helt plötsligt fick vi ny energi till att ta oss igenom stormen. Denna händelse fick inte bara betyda något för mig då, utan har burit mig igenom tuffa perioder under året då jag i mina stormar fått inse hur Gud ALLTID är med. Han stillade inte bara stormar för 2000 år sedan utan är lika verksam idag.
