Han var vinnare av Paradise Hotel. Han kunde få vilken tjej han ville. Ändå ville han bara dö. Då mötte han Jesus.

50 000 kronor ligger på bordet. Det är final i Paradise Hotel Norge. Ytterligare 50 000 läggs fram. Miguel Kristiansen står med en stor glaskula i händerna. Mittemot honom står hans partner med en likadan kula. Om ingen av dem släpper kulan får de dela på 300 000 kronor. Prissumman är uppe i 150 000 kronor. Släpper någon av dem kulan får denna dela pengarna som lagts fram med en annan deltagare istället. 200 000 kronor. En kula går i golvet och glassplitter flyger åt alla håll. Kvar står Miguel med en kula i handen och har precis blivit snuvad på 150 000 kronor.

Ångest redan från start

Miguel fick en dålig start i livet. Redan vid födseln var det kaotiskt då han föddes in i sorgen efter att hans äldre syster dött bara någon månad tidigare. Kort därefter skilde sig hans föräldrar. En kombination av ett oroligt hem och en orolig omgivning ledde till att Miguel många gånger vaknade upp mitt i natten fylld av ångest. Om inte detta vore nog så blev han vid 13-års ålder utnyttjad sexuellt vilket också fyllde honom med en otrolig skam. Denna osäkerhet som genomsyrade hans liv blev en drivkraft till att försöka bli accepterad av sin omgivning och där kanske finna en fast och tydlig identitet. Miguel började därför tidigt med att festa och ligga runt med tjejer för att fylla det stora tomrum som fanns inom honom. Trots att dessa saker aldrig riktigt fyllde tomrummet så gav det ändå honom en status och för första gången i livet något som han uppfattade som ett värde.

Ett tomrum som bara växte

Jonathan Yngfors. Unsplash.com

Under tonåren blev det än värre. Dagliga fester avlöste varandra och tjejerna och de olika liggen ersatte varandra i nästan samma takt. När inte alkholen hjälpte försökte Miguel också med olika droger som weed och kokain. Men hur han än försökte, om det så var sex eller alkohol, så kunde han inte fylla tomrummet. 

– Ironiskt nog blev tomrummet nästan större trots all den bekräftelse jag fick.
Ångesten bet sig också fast. Han sov mycket dåligt och drömde ofta mardrömmar. Han fick hjärtflimmer och vid ett läkarbesök sa läkaren att om han fortsatte leva som han gjorde skulle hans liv inte bli långt. Trots varningen kunde han inte släppa festandet – det var ju hans liv! 

– Jag kunde, de få gånger jag var hemma, dra mitt under middagen för att åka till en fest. Familjen var inte viktig, det enda som betydde något var att ha kul – det var meningen med mitt liv.

Vem: Miguel Kristiansen, 27 år

Gör: Snickare och handtrycker tröjor i eget företag

I kyrkan: Lovsångsledare och hjälper till med ungdomsarbetet

Favoritvers: Ef 2:8

Händer i sommar: Gifter sig i juli

Ett telefonsamtal

När Miguel fyllde 20 år bestämde han sig för att flytta till Norge. Där fick han arbete som säljare. Jobbet skötte han utmärkt och steg snabbt i leden. Han lade alkholen åt sidan och började leva ett seriöst liv. 

En dag ringde telefonen. Det var Norska TV3 som ville att han skulle vara med i Paradise Hotel.

– Jag och min bror brukade kolla på Paradise Hotel när vi var små och jag brukade säga: “en dag ska jag synas där”. Så det här var min chans att bli känd på riktigt. Samtidigt så tvekade jag lite då mitt liv ändå börjat bli ganska bra. Men jag valde ändå att tacka ja.

Det enda som betydde något
var att ha kul.

Till paradiset

Paradise Hotel går ut på att man samlar en massa singlar i ett hus i tropikerna och i slutet av varje vecka måste de ha hittat någon annan i huset att bli ett par med. De som i slutet av varje vecka är utan en partner får åka hem och i stället kommer nya singlar dit och karusellen börjar om.

Miguel anlände två veckor in i programmet och det hade därmed redan formats en hel del pakter och grupperingar. Han blev därför instruerad att vara ganska bråkig för att splittra. Detta ledde till att han i princip omgående fick mycket hat av många andra i huset, så pass mycket att han vid ett tillfälle blev spottad på. Miguel lyckades ändå hålla sig kvar i tävlingen och sakta men säkert började de andra i huset gilla honom. 

– Även om de andra deltagarna började tycka om mig så kände jag att produktionsteamet var emot mig. Detta till trots lyckades jag vinna hela tävlingen genom att vara den ena i finalparet!

Vann, men förlorade

I finalen, där det stod 300 000 norska kronor på spel, skulle det dock inte gå lika bra. Innan själva finalen blev Miguel pushad av produktionsteamet att släppa sin kula. 

– Jag vägrade. Utöver att jag aldrig skulle kunna göra så mot min partner så skulle det vara socialt självmord. 

När partnern valde att släppa kulan och dela pengarna med en av de andra killarna blev Miguel först förbannad. Men när han förstod att partnern också blivit pressad av produktionsteamet riktades i stället ilskan mot dem, en ilska som idag bytts till besvikelse.

– Det handlade bara om att tjäna pengar och att göra “bra TV”. De brydde sig inte alls om oss deltagare. Många av oss har mått otroligt dåligt efteråt och majoriteten har i dag stora alkoholproblem, trots att det gått sju år.

Hatad av ett helt land

När Miguel lämnade “paradiset” och kom tillbaka till Norge hade programmet precis börjat sändas på TV. De två första veckorna då han inte var med blev därför ganska lugna, men sedan brakade helvetet lös. Inte nog med att Miguel äntrade scenen sent och att folk därmed redan börjat fatta tycke för en del av de andra deltagarna. Miguels tidigare känsla av att produktionsteamet inte tyckte om honom visade sig vara sann då de hade klippt på ett sådant sätt att han framställdes som en riktig skit.

– Under några veckor var hela Norge emot mig. Jag kunde inte gå någonstans utan att folk gick till personangrepp, ville slåss eller spottade på mig, vilket ledde till att jag vid vissa tillfällen fick ha skyddsvakter. Vissa var så dedikerade att de till och med startade en facebookgrupp vars enda mål var att hata mig och se till att jag konstant var förföljd.

Veckorna gick och ju längre tid han var med i programmet desto mer byttes hatet mot kärlek.

Jag kände mig som Justin Bieber

Uppmärksamhet – en ny drog

Miguel bodde under tiden i ett kollektiv med tidigare Paradise-deltagare och livet bestod återigen av fest dag som natt.

– Vi levde som djur och det vara bara sex, droger och alkohol. 

När finalen närmade sig var det helt overkligt. Miguel kunde exempelvis få betalt för att sitta i en bar och dricka champagne och på vissa event var det så mycket kaos när han och hans medtävlande kom att de fick ledas in bakvägen för att folk fick panik och stod och skrek och grät om vartannat bara de fick en glimt av dem. 

– Jag kände mig som Justin Bieber. Och allt detta bara för att jag sett snygg ut och druckit alkohol i TV.

Hej! Jag heter Miguel och jag mår väldigt dåligt. Jag kommer att ta mitt liv denna sommaren.

Vem är jag?

Mitt i detta fanns ändå mörkret och osäkerheten. Vem är jag? Är jag den snälla killen som vann, eller den dåliga som alla hatade? Frågorna blev dock aldrig mer än frågor och Miguel fortsatte med festlivet. Han blev bartender på ett semesterställe i Spanien och där blandades jobbet med alkohol, droger och sex. I samma veva hade också programmet sänts i Sverige så även svenska ungdomar kände nu igenom honom.

Psykosanfall

FEM SNABBA

Kaffe Te
Godis Glass
Pappersbok Ljudbok
Sommar Vinter
Tyst bön Lovsång

Men en morgon hade kroppen fått nog. Miguel vaknade av att han skakade, spydde och att han inte kunde göra någonting. 

– Jag kände mig otroligt obekväm i min kropp och ville bara dö. 

Efter att ha besökt ett sjukhus och lugnat ner sig lite insåg han att att han haft ett psykosanfall. Dagen efter försökte han köra på som vanligt, men så fort han druckit lite alkohol så slutade allt att fungera och han glömde till och med i vilket land han var. 

– Jag insåg att det här funkar inte mer, så jag ringde pappa och han bokade direkt ett flyg hem och jag flyttade in i hans källare. 

Förstört sitt liv

Trots miljöombytet mådde Miguel allt sämre. Han slutade dricka helt och började träna, men inget hjälpte. Efter ett tag flyttade han hem till sin mamma i en liten håla i Småland. Först där började vardagen lugna ner sig och då märkte han att han faktiskt mådde mycket sämre än vad han först trott. Vid ett besök på psykakuten fick han beskedet att han mådde så dåligt att de nog inte kunde göra något för att hjälpa honom. 

– Någonstans här, när jag slussades mellan olika psykenheter, förstod jag att jag förstört mitt liv, endast 23 år gammal. I spegeln såg jag en jag hatade och fördömde, någon jag inte kunde leva med, och jag var tvungen att kämpa varje gång en buss eller ett tåg passerade för att jag inte skulle slänga mig framför och göra slut på det hela. 

Gud – en sista utväg

Miguel var nu desperat och tänkte att på något sätt kanske Gud kunde hjälpa. 

– Det kan vara värt att testa, tänkte jag, vad har jag att förlora? Så jag bestämde mig för att åka till en kristen camping på Öland dit jag åkt många gånger som barn. 

Väl där mötte han en kille som precis som Miguel hade på sig jeansshorts, en vit skjorta och likadana skor. Det visade sig vara en gammal barndomsvän som också mådde dåligt. Båda kände att det inte kunde vara slumpen som fört dem samman och tillsammans bestämde de sig för att åka till en kristen festival för att ge Gud en chans. 

Väl där gjorde Miguel som han brukade – rökte sig hög. Men kompisen sa att de måste ge Gud en ärlig chans, så de gick till bönetältet där det var lovsång. När det sedan erbjöds förbön tog det emot otroligt för Miguel att gå fram:

– Det skulle vara pinsamt och jobbigt att ödmjuka mig. Men jag gick fram ändå och sa: “Hej! Jag heter Miguel och jag mår väldigt dåligt. Jag kommer att ta mitt liv denna sommaren”.

Kat Jayne . Pexels

Mötte Jesus

Förebedjaren lade händerna på Miguel och nästan direkt sa hon att hon såg Jesus stå bakom honom. 

Det kändes som att någon kramade om mig och på ett underbart sätt värmde upp min hjärna så att saker som gått sönder helades. 

Miguel fick möta Gud på ett väldigt starkt sätt och blev uppfylld av den helige Ande. Han kunde för första gången på länge gråta ut och få kontakt med sina känslor. Och han hörde hur Jesus sa till honom: “Jag älskar dig. Ta inte ditt liv, utan berätta för Sveriges ungdomar om vem jag är.” 

– Den dagen fick jag ett riktigt möte med Jesus där han valde att visa sig för mig. Dagen efter döptes jag. 

Jag älskar dig. Ta inte ditt liv.

Röda ögon i mörkret

Direkt slutade Miguel med allt som tillhört det gamla livet. I stället gick han med i en församling och ägnade sin tid åt att fasta, be och läsa Bibeln. Men det var inte lätt. Det var en kamp mellan mörker och ljus. 

– Jag vaknade flera nätter av att jag såg ett par röda ögon som viskade “kom tillbaka”. Men sakta kunde processen att bli helad ta fart och jag vågade mer och mer släppa in Guds kärlek i mitt liv. En process som fortsätter än idag. 

Vad Gud gjort

Strax därefter åkte Miguel till en bibelskola i USA och kom tillbaka till Sverige för mindre än ett år sedan. Omställningen från en miljö där Jesus alltid är självklar till den mer vanliga vardagen har inte heller varit lätt. 

Gång på gång får jag falla tillbaka på att det viktiga inte är vad vi gör, utan vad Gud har gjort. Eller som Paulus uttrycker det: Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det (Ef 2:8). 

En daglig övertygelse

Varför Miguel är kristen i dag är inte enbart på grund av sitt möte med Jesus.

– Varje dag blir jag mer övertygad om att Gud finns. Jag kan ha det tufft och möta motstånd, men jag vet att jag alltid har Jesus med mig. Om jag gör sådant som är fel och blir besviken på mig själv, om jag inte läst Bibeln tillräckligt eller känner att jag själv inte förtjänar hans kärlek, så vet jag djupt i mitt hjärta att han älskar mig oavsett och det gör att jag vill leva för honom. För vore det inte för Jesus hade jag inte levt idag!

Foto: Marvin Meyer. Unslplash.com
Stockholm. I Insidans redaktion 2015-2022.
DELA
Föregående artikelVarför är du kristen?
Nästa artikelEtt mäktigt byte