För ett tag sen skulle jag ha en kompis över på kaffe och plugg. Innan han kommer dammsuger jag, plockar undan kläder och dammtorkar. En vända till affären för att köpa tulpaner och nybakade bullar, allt för att göra det extra trevligt. Jag hade egentligen inte behövt göra någonting av det där, klädhögen hade kunnat ligga kvar på stolen, dammråttorna under sängen hade han ändå inte sett och de gamla slokande tulpanerna på soffbordet var fortfarande ganska fina. Ändå kan jag inte låta bli, jag vill göra ett gott intryck.
Ibland hanterar jag min relation med Gud på samma sätt. Fixar och grejar för att det inte ska vara för stökigt hos mig innan jag kommer till honom. Då och då skäms jag så över dammråttorna att jag undviker att närma mig Gud. Som att jag tror att han inte klarar av mitt stök.
Oavsett grad av stökighet vill Gud ha med oss att göra.
Men är det något jag lärt mig så är det att Bibeln är full av stökiga människor som inte har livet under kontroll. För Gud är inte ute efter perfekta människor med nystädade lägenheter och nybakade bullar, han är ute efter ärlighet. Ibland är ärligheten nystädad, men andra gånger är den så stökig att det är svårt att se golvet. Oavsett grad av stökighet vill Gud ha med oss att göra. Kanske frågar han dig varför det är så stökigt hos dig, men sen hjälper han dig att städa samtidigt som han lyssnar. Det kan göra ont att vara ärlig med Gud, att visa upp de där skrymslena som man önskar att ingen skulle få se. Trösten finns i att Gud klarar allt det där och det finns inget han hellre vill än att du ska vara ärlig med honom.
