Det finns en risk att man, utan att tänka på det, inte prioriterar Gud i vardagen.
Man vet kanske att ungdomsgruppen eller gudstjänsten är viktig att gå till, men av olika anledningar blir det ändå så att man inte går dit. Det finns ju så mycket annat; saker som händer den här veckan som kanske inte kommer hända nästa vecka. Och ungdomsgruppen kan man ju alltid gå till nästa vecka istället!
Vid ett tillfälle uppmanar Jesus dem som kommit för att lyssna till honom att tänka efter innan de tar steget att börja följa honom. Han liknar lärjungaskapet vid ett husbygge, och säger att innan man börjar bygga huset så är det självklart att snickaren sätter sig ner och beräknar kostnaden. Det är inte hållbart att dra igång ett husbygge på känsla. ”Jag ska nog använda marmor, för det är snyggt, och sen får vi se hur många väggar jag får råd med”. På samma sätt är det med lärjungaskapet. Om vi bara går på känsla blir det inte ordentligt gjort.
Låt oss därför fatta beslut utifrån ett längre perspektiv. Inte bara utifrån vad vi känner för att göra den här veckan – utan utifrån vad vi vill med våra liv.
Jag tror att Jesus vill att vi ska ta oss själva på allvar. Det låter kanske tråkigt, men samtidigt ligger det något uppmuntrande i det. Jesus vill att vi ska ta oss själva på allvar – eftersom han tar oss på allvar! Jesus vill inte bara undervisa de människor som kommer till honom, han vill också att undervisningen ska få följder i deras liv. Om han tar oss, vår vardag och våra beslut på så stort allvar har vi all anledning att själva också göra det.
Låt oss därför fatta beslut utifrån ett längre perspektiv. Inte bara utifrån vad vi känner för att göra den här veckan – utan utifrån vad vi vill med våra liv.
