Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. (Romarbrevet 5:5)

Ibland kan jag känna att skolan inte är gjord för sådana som jag. Jag är tidsoptimist, skjuter upp saker och får jag välja väljer jag att göra roligare saker i stället för skolarbete. Det här gör att jag får ångest, det blir många tårar och sena kvällar och detta är mitt eget fel. När jag började gymnasiet i höstas blev det ännu större press, tuffare krav och högre arbetsbelastning. Detta passar verkligen inte en livsnjutare som jag. Då är det gott att kunna söka tröst i löftet att Gud älskar mig precis som jag är. Oavsett mina misslyckanden så är han där för min skull. 

Edit Bengtsson, 16 år, Örkelljunga 

Foto: AaronBurden, Unsplash
DELA
Föregående artikelDet skapar tillhörighet
Nästa artikelDin tid