Alva fick ihop vetenskap och tro

Goda relationer till kristna människor, genuina vittnesbörd, bra undervisning och en speciell känsla i magen var alla delar i Alvas väg till tro.

I Alvas familj var vetenskap, allmänbildning och logiskt tänkande viktigt. Kristna sågs som snälla, men lite bakom flötet. Alva var ateist, men drogs med tiden åt det nyandliga.
– Jag var mycket i self-love, new age-hållet. Jag skulle leva hälsosamt, meditera, köra yoga. Det öppnade mig för att det kanske fanns någon sorts energi eller flummig övermakt, lite åt det buddhistiska hållet.

Vägen in till kyrkan

Då började två teamare från kyrkan att hänga på skolan. Alva tyckte att de var jättetrevliga och deltog tillsammans med några kompisar på en ungdomskväll i kyrkan. Hon fick höra om vad teamarna trodde på och fick även förklara hur hon själv tänkte. Alva tyckte att det var mer logiskt att tro på något abstrakt än något personligt, men upplevde samtidigt att de var bra på att möta hennes tankar. Hon trivdes i kyrkan och fick en relation med ledarna där. Teamarna blev som storasystrar för Alva och fick henne att vilja vara kvar och höra mer om tron.

Antingen måste de vara blåsta, eller så är det sant.

– Jag tyckte fortfarande att de tänkte konstigt. Men jag såg ju att det var något särskilt med människorna i kyrkan. De hade något extra, en kärlek som var svårfattlig.
Tron verkade så viktig för dem. Alva märkte även att de var genuina när de delade vittnesbörd om saker de varit med om.
– Jag trodde inte att de ljög för mig, så jag tänkte att antingen måste de vara blåsta, eller så är det sant. Det öppnades en dörr där.

En kristen chalmerist

Alva bestämde sig för att konfirmeras och gick in med inställningen att tron skulle utforskas. Undervisningen på konfat var bra och man såg att ledarna brann för det.
– Jag ställde frågor om allt möjligt och ledarna var så bra på att möta upp behovet av svar som jag hade. Jag kände mig sedd av ledarna och fick många svar.
En viktig del var undervisningen om tro och vetenskap.
– Det hade inte gått ihop för mig innan. Men det var en som pluggade på Chalmers som höll i det och det var en chock för mig – kan man vara kristen och gå på Chalmers? Då borde vetenskap och tro funka tillsammans.
Det som Alva fick höra fick henne att känna att det var mer logiskt att tro än att inte tro. Med tanke på hennes bakgrund var den pusselbiten viktig, tillsammans med de vittnesbörd som hon fick höra från personer hon litade på.

Som fjärilar i magen

Några andaktskvällar när Alva fick förbön blev hon berörd på ett sätt hon inte kunde förklara.
– Det var ingen wow-grej men jag fick en känsla i bröstet, som fjärilar i magen fast på ett annat ställe. Jag hade inte upplevt det vid något annat tillfälle än förbön, så jag tänkte att det här kanske är Gud som rör vid mig.
Även detta var något som ledde fram till att Alva bestämde sig för att säga sitt ja på konfirmationen.

Mer än en hobby-tro

Sedan var konfat slut.
– Jag tänkte att det var väl bra det här, att veta att man är älskad och att Gud är god. Jag var troende, men det var ingen stor del av mitt liv.
Men någonstans längs vägen har tron fått växa till något som är mer än en bra-att-ha-grej.
– Det här är faktiskt någonting att ta på allvar, det kommer också med en del uppoffringar. Jag kommer inte kunna leva som vilken annan tonåring som helst. Även om belöningen för att vara kristen är större kan jag inte leva på som vanligt – Gud måste vara en del av mitt liv.
Det handlade om att låta Bibeln vara en auktoritet som påverkar ens värderingar, men även om att inte ha sig själv som högsta fokus.
– Jag har fått växa in i att det faktiskt blev en tro som är en del av mitt liv, inte bara en hobby-tro.