Bibeln till bushen

Hur mycket skulle du offra för att få en bibel på svenska? Familjen Hector flyttade 1000 mil för att ge det etiopiska tsamakkofolket Bibeln på deras eget språk.

Med förväntansfulla steg går jag mot platsen där jag ska möta upp bibelöversättarna Fredrik och Karsan Hector. Jag känner nervöst efter en extra gång så att Bibeln ligger kvar i tygkassen, det är ju ändå personer som arbetar med den hela dagarna som jag ska samtala med under den kommande timmen. Snart rullar bilen in på parkeringen och paret småspringer, så fort tvååriga dottern Nikoleas tempo tillåter, för att fly undan regnet som just börjat falla. Nikolea är ett utav tre barn i en till synes vanlig familj som lever ett allt annat än vanligt liv.
– Om det bara kunde regna så här ofta i Gisma! utbrister Karsan medan hon sätter sig ned och stryker några droppar från dotterns panna.

Från scratch

Gisma är namnet på den lilla halvökenbyn i södra Etiopien där familjen Hector bor och arbetar med att översätta Nya Testamentet till tsamakkofolket. Förutom att lära sig ett helt nytt språk och översätta Nya Testamentets 180 000 ord tillkommer ännu en utmaning: de behöver uppfinna skriftspråket! Tidigare har tsamakko nämligen lärts ut genom muntlig tradition. Arbetet tar lång tid och kräver nära kontakt med lokalbefolkningen.

Hur går bibelöversättningen till?
– Först översätter tre anställda var sitt bibelstycke från Etiopiens huvudspråk amarinja till tsamakko, berättar Karsan. De ger sedan respons till varandra och skriver ett första utkast för respektive stycke.
– Under tiden har jag som är teolog analyserat grundtexten, fyller Fredrik i. Tillsammans diskuterar vi sedan vilka begrepp på tsamakko som motsvarar grundtextens ord. Här krävs tålamod och kreativitet, särskilt när det gäller att beskriva något i Bibelns värld som inte förekommer ute i halvöknen. Hur beskriver man till exempel en stormande Genesarets sjö när det närmaste som finns är lite pölar efter ett häftigt regn?

Tålamodsprövande väntan

För att se till att texten förstås på rätt sätt sammankallas sedan en referensgrupp bestående av lokala och kyrkliga representanter. Efter att de har tyckt till avslutas arbetet med en konsultation av en bibelöversättningsexpert. Det är viktigt att bibelöversättningen är förankrad både i kyrkan och kulturen så att den går att använda när den går i tryck. Väntan efter att få trycka är något som prövat parets tålamod ända sedan de påbörjade arbetet för runt tio år sedan:

– Myndigheterna skjuter gång på gång upp beslutet om vilka skrivtecken som ska användas för tsamakkospråket. Utan det beslutet har vi inte tillåtelse att trycka upp ens en vers utav all text som vi översatt, suckar Karsan.

Längtan efter mer

Bibelöversättningen har trots detta kunnat göra skillnad. Det råder inga tvivel om att den både är behövd och efterlängtad:

– En söndag när vi läste evangelietexten på tsamakko undrade flera gudstjänstbesökare om vi inte kunde läsa psaltarpsalmen på samma sätt, minns Fredrik. De tyckte verkligen om att höra texten på sitt eget språk men vi hade tyvärr inte översatt den aktuella psalmen.

“Vi tror att Gud vill tala till oss på vårt hjärtespråk.”

– Dessutom har vi kunnat använda vår översättning av Lukasevangeliet till att dubba en Jesusfilm till tsamakko, inflikar Karsan. Redan under inspelningen blev en utav skådespelarna märkbart berörd av vad Jesus gjort för honom. Vi längtar efter att få visa den för folket!

Vad är det som är så speciellt med att ha Bibeln på sitt modersmål?

– Vi tror att Gud vill tala till oss på vårt hjärtespråk, svarar Fredrik. Att Bibeln finns på ens eget språk gör dessutom att personer som inte mött budskapet tidigare förstår att kristendomen inte är ”utlänningarnas religion” utan gäller även dem.

– Förutom det bevaras också ett minoritetsspråk som annars skulle ha dött ut, fortsätter Karsan. Språket går inte att separera från folkets identitet och kultur. Om språket försvann skulle det redan marginaliserade stamfolket fullkomligt ryckas upp med rötterna.

Värdefull väckarklocka

Formuleringen ringer kvar i huvudet när intervjun avslutas och familjen lämnar rummet med en rastlös Nikolea i spetsen. Paret berättade att de är tacksamma för möjligheten att bo i ett annat land och att det är fascinerande hur bibeltexten får nya djup när den bryts mot en främmande kultur. Ändå måste det kännas lite som att de ryckts upp med rötterna. De har offrat något för det som är ännu viktigare. Tacksamheten växer inombords över de människor som offrat bekvämlighet, tid och pengar för att jag ska kunna bära runt en svensk bibel i min tygkasse. Det är en värdefull möjlighet som jag vill utmana både mig själv och dig som läser att ta vara på ännu bättre!