På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon är törstig, kom till mig och drick!” (Joh 7:37)
Om du någon gång har varit törstig utan något att dricka så vet du nog att det är ett av de mest uppenbara beroenden vi har. Törst är en längtan efter vatten, ett behov som finns nedlagt i varje människa, och får vi inte släcka törsten överlever vi inte särskilt länge. I den här bibelversen bjuder Jesus in oss att släcka den livsviktiga törsten med honom själv.
Han ropar ut sin inbjudan.
Det här är inte enda gången Jesus använder törst och vatten som en bild för vår relation till honom. I ett annat samtal beskriver han att den som kommer till honom får del av levande vatten, som blir en källa till evigt liv (Joh 4:14). Det är alltså inget litet erbjudande Jesus kommer med. När vi äter och dricker vanlig mat och dryck förlänger vi livet, bokstavligt talat. Du kanske har hört uttrycket: “Äta bör man, annars dör man.” Har du hört fortsättningen? “Äter gör man, ändå dör man.” Så är det ju! Det finns ingenting annat i den här världen, varken sunda eller osunda beroenden, som kan ge oss evigt liv. Det kan bara Jesus! Vi är skapade för att leva i direkt beroende av Gud själv, livgivaren och frälsaren.
Det är värt att notera hur Jesus gör när han kommunicerar sitt erbjudande. Står han i skymundan och viskar det här lite lågmält? Inte alls! Han står faktiskt på tempelplatsen, det är mycket folk där och han ropar ut sin inbjudan så att alla ska höra. Det finns så mycket som sliter och drar i oss, som vill ha vår uppmärksamhet. Jesus tvingar sig inte på någon, men han längtar efter att du ska komma till honom och dricka. Han ropar på dig. Vill du komma och dricka?
