Dopets vatten

Vissa har tydliga minnen från sitt dop. Andra var spädbarn och minns det inte alls. Oavsett är dopet centralt i den kristna tron och själva vattnet spelar en avgörande roll. 

Vattnet är en självklar del av vår vardag: att dricka, laga mat med och för att hålla oss rena … Behovet av rent vatten är något vi delar med alla människor. Att den kristna kyrkan döper med just vatten är ingen tillfällighet. Själva vattnet kan säga oss mycket om vad dopet är. Dopets vatten är bland annat liv, räddning och befrielse. 

Liv

Livet på jorden uppstod i havet. Våra egna liv började i det skyddande fostervattnet. Kroppen består till två tredjedelar av vatten. Vi måste hela tiden fylla på vattnet: utan mat kan vi överleva ett par veckor, men utan att dricka klarar vi oss bara ett par dagar. Utan vatten inget liv. Vattnets väg kan följas genom hela Bibeln. I det allra första kapitlet läser vi om när Gud skapade himmel och jord och hur Guds Ande svävade över vattnet (1 Mos 1:3). I det allra sista kapitlet ser vi en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron (Upp 22:1). Bibeln öppnar och slutar med vattnet som ger liv. Däremellan läser vi om Noa och syndafloden, om uttåget genom Röda havet, om Jesus som döps i Jordan av Johannes Döparen och mycket annat. Bibeln är den stora berättelsen om hur Herren räddar och befriar människan. När vi döps blir vi själva en del av den bibliska historien. Berättelserna handlar inte längre om andra, utan om oss: dig och mig och vad Gud gör med oss. 

I dopets vatten föds en ny mänsklighet.

Räddning 

En viktig bibelberättelse är den om Noa som räddas undan vattnet (1 Mos 6–9). När den stora floden kommer över jorden är det för att Gud vill börja om med mänskligheten. Det hade inte blivit som han tänkt sig, utan människorna förstörde varandra, sig själva och hela skapelsen. Nu skulle det bli ett slut på allt ont. Samtidigt skulle Noa och hans familj räddas, tillsammans med alla olika djur, för att börja på nytt. I berättelsen om Noa är vattnet både död och liv. Skyfallet kommer och många dör. Men Noa och de andra får räddning genom arken som flyter på vattnet. Allt vatten är både och: det kan orsaka översvämningar, olyckor och död – men också ge bevattning, räddning och liv. Dopet betyder död och liv. Om detta skriver Paulus i Romarbrevet 6. Det gamla sättet att leva ska dö, och ett nytt sätt börja – livet med Jesus. I dopets vatten föds en ny mänsklighet. 

Befrielse

En annan viktig berättelse är den om hur Guds folk befrias genom vattnet (2 Mos). Herren sänder Mose att befria folket som är slavar i Egypten. De måste gå rakt genom Röda havet för att komma undan Faraos soldater som förföljer dem. Genom vattnet öppnar sig en räddningsväg då havet delas så att folket kan gå torra till andra sidan medan soldaterna drunknar. Befriade kan de nu påbörja vandringen genom öknen. På vägen förser Gud folket med bröd från himlen, kallat manna, och friskt vatten ur klippan. Efter fyrtio år kan folket till slut korsa ett annat vatten, Jordans flod, och nå fram till det utlovade landet.

Vårt eget liv som döpta följer samma mönster: vi befrias genom dopets vatten och vandrar med hela Guds folk, vi får i kyrkans gudstjänst föda och dryck på vägen genom firandet av nattvarden, och en dag kommer vi att kunna nå fram till himmelens land. Det tar en livstid att förstå vad vi varit med om när vi döptes. Dag för dag får vi leva i vårt dop. Dopets vatten förenar oss med Kristus, han som är Livet, Räddaren och Befriaren.