Din familj kan vara platsen där du får växa och vara dig själv fullt ut i trygghet. Men varje familj har sina utmaningar, ingen är perfekt. Vad gör man när det är tufft hemma?

Familjen är viktig för Gud, han har själv instiftat den.

Gud bryr sig

Att Gud har ett speciellt hjärta för familjer ser vi bland annat i Gamla Testamentets ofta återkommande uppmaning att ta hand om änkor och faderlösa (1), men även i Paulus skarpa uppmaning att ta hand om familjen (2). Faderlösa och änkor var utan given inkomstkälla och rättsligt skydd, vilka oftare kom från mannen. När familjer splittras och svagare parter drabbas så väcker det Guds medlidande, och även hans heliga vrede när situationen utnyttjas. Familjen är viktig för Gud, han har själv instiftat den. (3)

Familjerelationer är speciella

Man väljer inte sin familj. Det är komplext, eftersom man ofta lever nära inpå varandra och därför utsätts för varandras svagheter och problem på ett sätt som sällan är fallet i andra relationer. En någorlunda välfungerande familj kan samtidigt vara ett stort stöd och bra värderingar som präglar en familj påverkar oss genom hela livet. Vi tar utan att tänka på det efter både bra och dåliga attityder som finns i vår familj. Inte minst syns detta när vi senare i livet kommer under press, som vid konflikthantering eller i kriser. I nya relationer har vi med våra familjers sätt att hantera saker som en sorts norm för hur vi instinktivt eller reflexmässigt agerar. Här är Jesus ord om att ”hata sin familj” centrala (det var ett hebreiskt sätt att säga “älska mindre”) (4) En kristen behöver sätta Jesus högre än sina närmaste för att inte familjen ska bli en ”gud”. Och bara när Jesus ord och liv får vara vägledande kan en människa se och bryta med destruktiva mönster som har påverkat under uppväxten, och bli fri att älska mer som Jesus älskar.

Plats för att formas

Familjen är en mycket bra ”verkstad” för att forma oss mer lika Jesus, just eftersom vi ofta har nära relationer i familjen. Järn skärper järn, den ena människan den andra (5). Kristen karaktär växer som bäst i ett gott familjesammanhang, i församlingen eller hemmet; i alla fall i början på den kristna vandringen. Men i sammanhang där vi inte kan vara oss själva förhindras lätt genuin andlig mognad, eftersom vi gärna blir ”hycklare”, som på grekiska betyder ”skådespelare”. Att hjälpa till att skapa en genuin och kärleksfull atmosfär i hemmet där alla respekteras och ingen är för dominant är viktigt både för föräldrar och barn. 

Be om förlåtelse

Ingen familj är perfekt. Alla har syndat (6). Detta är samtidigt såklart ingen ursäkt för att inte jobba ihärdigt för att förbättra familjerelationerna (7). En stor familj ger många bra tillfällen att följa Jesus och förlåta (8). Det är en god vana att öva sig att be om förlåtelse när man gjort fel, till syskon, föräldrar och mellan föräldrar. Ofta vet båda parter i en konflikt när de gjort fel, och nästan aldrig är en konflikt bara ens fel. När detta retts ut någorlunda kan man försonas. 

När misstag begås så sårar det på ett värre sätt när det sker i en familj, eftersom vi har närmare relationer till våra familjemedlemmar. Sår vi bär med oss från familjen tenderar att styra oss i livet. Vi reagerar känslomässigt utifrån sår, svek och brist på kärlek, uppmärksamhet, tid eller omsorg. Vår uppväxt påverkar också ofta mycket hur vi ser på Gud: vi läser lätt in våra föräldrars karaktärsdrag när det talas om Gud som vår förälder i Bibeln. Som barn är ett viktigt steg mot sunda relationer i familjen att inse att ens föräldrar inte är perfekta, att de också på olika sätt, i olika val de gjort, har missat Guds mål, har syndat. Som barn behöver man förlåta sina föräldrar där de brustit. Förlåtelse är en grundbult för helande. Man kan samtidigt vara en stor hjälp för sina föräldrar genom att vara uppriktig och ge feedback på föräldrarnas beteende, eftersom man känner vissa sidor av dem bättre än många (ibland alla) andra. Att på ett bra sätt kunna ta seriös kritik från sina barn är en viktig ingrediens för en god förälder, och ett bra mått på helgelsen. Finns däremot för många ”förbjudna” områden i en familj så skapar det lätt osäkerhet och distans. Det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen kan och vågar prata, även om det som är svårt. Och går det inte att prata med föräldrar så är det bra att söka sig till en ledare i kyrkan. 

Att lyssna och bli lyssnad på

Som barn förväntas en kristen lyda sina föräldrar, så länge det inte är mot Guds vilja (9). Föräldrarna behöver samtidigt vara genomtänkta i hur de önskar lydnad, och se upp med att falla in i uppkörda hjulspår som kanske bara fungerade halvdant redan när de själva växte upp. Föräldrar ska inte ”reta upp sina barn” (10). Det är föräldrarnas ansvar att skapa en miljö i hemmet där beslut motiveras och förklaras och inte bara förväntas följas. Det tar tid och kräver tålamod, samt att man sätter sig in barnets situation och tar den på allvar. Också detta är primärt föräldrarnas ansvar. Ett barn som ofta misslyckas med att lyda behöver kanske något annat än det föräldern ger. En förälder behöver, precis som i alla andra relationer, i stor utsträckning förtjäna rätten att bli lyssnad på; kanske genom att själv lyssna, ta sig tid, bygga förtroende samt visa omsorg och kärlek.

Feedback

Att som barn också öva sig i att be sina föräldrar (och syskon!) om input och feedback och lära sig att ta en tillsägelse med tacksamhet (för att någon faktiskt bemödar sig om att ta ansvar för att det ska gå bra för dig, vilket tyvärr är långt ifrån en självklarhet för många barn på vår jord), är en övning som väcker respekt, och hjälper dig att senare i livet inte skjuta ifrån dig Guds omsorger. 

 

(1) Detta är verkligen ett återkommande tema i GT. Se t.ex.: 5 Mos 10:18, 14:29, 24:17, 24:19, 27:19, Ps 10:14, 82:3, Jes 1:17, Jer 5:28, Hes 22:7, Hos 14:4, Sak 7:10, Mak 3:5.
(2)1 Tim 5:8 Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.
(3) 1 Mos 2:24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.
(4) Luk 14:26 Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Självklart vill inte samme Jesus som befaller oss att älska till och med våra fiender (Luk 6:27) att vi ska leva i ett hat mot våra närmaste; uttrycket är ett hebreiskt sätt att säga ”älska mindre”.
(5) Ords 27:17
(6) Rom 3:23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.
(7) Rom 6:2 Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
(8) Matt 6:15 Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.
(9) Ef 6:1–2a Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, för det är rätt och riktigt. Hedra din far och din mor. Och Apg 5:29 Man måste lyda Gud mer än människor.
(10) Ef 6:4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.