När vi handlar på ett sätt som vi inte borde kommer Jesus med tillrättavisning och förmaning. När vår skuld ligger tung på våra axlar kommer han med tröst. Han gör både och.
Luk 7:36-50
En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: ”Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”
Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han svarade: ”Mästare, säg det.” – ”Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, antar jag.” Jesus sade: ”Du har rätt.” Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite.”
Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.”
Det är spännande att se en situation som denna, där Jesus är hembjuden till en farisé (en som följde Guds lag väldigt noga). De ligger till bords och delar måltid. Vad de pratar om vet vi inte, men vi vet att de inte är ensamma. I rummet finns andra bordsgäster som kanske är vänner till farisén, men där finns också en “synderska” (troligen en prostituerad) som har kommit dit för att smörja Jesus fötter. Farisén tycker att det är konstigt och dåligt att Jesus låter en så syndig person röra vid honom. Jesus använder detta tillfälle för att ge en kort undervisning, en undervisning som blir en tillrättavisning för farisén.
Jesus ser synderskans handling och identifierar den som ett uttryck för kärlek och tacksamhet. Varför är hon så djupt tacksam? För att hon har fått sina många synder förlåtna. Hon som stod i så stor skuld till Gud kan nu räta på ryggen. Hon har blivit fri. Farisén däremot, han har inte visat samma kärlek. Jesus påpekar att även om han blev hembjuden på middag så har synderskan gjort mycket som farisén inte gjorde. Farisén gav honom inget vatten att tvätta fötterna med, ingen hälsningskyss, ingen olja till smörjelse. Farisén älskar inte Jesus så som synderskan gör.
Både farisén och synderskan har fått sina synder förlåtna.
Farisén älskar inte Jesus lika mycket som synderskan gör eftersom han inte har syndat som hon, men Jesus tillrättavisar honom och menar att han inte kan vara belåten som han är och med sin relation till Gud. Men Jesus bemötande mot kvinnan är annorlunda. Han ser hennes goda gärning och upphöjer både handlingen och henne som person. Han berättar för henne att hennes tunga börda, hennes synd som hon skäms för, är förlåten och att hon är frälst. Till henne ger Jesus tröst, inte tillrättavisning.
Men det finns en aspekt av detta som är otroligt fantastisk. Till farisén säger Jesus att den som har fått lite förlåtet älskar lite, och liknelsen i mitten av texten talar om två skuldsatta som båda får sina skulder strukna. Både farisén och synderskan har fått sina synder förlåtna, och förlåtelsen finns bara i Jesus. Alltså är de båda i Jesus, de är hans efterföljare. Och Jesus ser att två olika efterföljare har olika behov – en behöver tillrättavisning och en annan tröst. Och Jesus vet då till vem han ska ge vad, och det vet han än idag.
