På många sätt är Gamla Testamentet judarnas historia. Varför är det då viktigt för oss kristna att läsa det? Jo, för att vi kan lära oss en hel del om både Gud och oss själva.
I början av Bibeln går berättelsen fort framåt. På bara fem, sex sidor läser vi om universums uppkomst, människans skapelse, ondskans intrång i tillvaron och Guds löfte om räddning genom den Frälsare som skulle besegra ondskan. Allt på bara några sidor. Sedan följer 1413 sidor (i min bibel) innan Frälsaren presenteras i Matteusevangeliets första vers: Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son.
Vad handlar de fjortonhundra sidorna om? Behöver jag som kristen överhuvudtaget läsa allt det där mellan de första människornas misslyckande och Guds lösning genom Jesus, det som presenteras i Nya Testamentet? Det har funnits kristna som nästan inte använt och läst Gamla Testamentet alls.
Varför ska jag läsa GT?
Det finns flera goda skäl att läsa Gamla Testamentet. Ett viktigt skäl är att lära känna Gud. Genom att läsa hela Bibeln lär du känna Gud bättre. Du får se mer av vad han gjort, vem han är och vilken hans starkaste längtan är. I Nya Testamentet får vi en god och tydlig bild av Gud, men genom att också läsa Gamla Testamentet ser vi ännu mer. Kanske kan man jämföra med att se på foton. Även om du kan se hur du ser ut genom att kasta en blick i en spegel så är det ofta fascinerande att också se foton av sig själv, av sina föräldrar, kanske äldre släktingar. Du lär känna mer av dig själv genom att se din historia på de gamla bilderna.
Den som tror på Jesus hör alltså i dag till Guds folk.
Men i Gamla Testamentet får du också lära känna Guds folk. Ganska tidigt i frälsningshistorien, i Guds plan för att rädda mänskligheten, gör Gud ett viktigt och tydligt val. Han väljer ut ett litet folk till att vara hans på ett särskilt sätt (5 Mos 7:6–8, se även 2 Mos 19:5–6). Inte för att det folket var bättre eller större än andra, utan närmast tvärtom. Gud började verka i det lilla och forma ett folk att på ett särskilt sätt avspegla Gud, visa på hans helighet, trofasthet och barmhärtighet. Och för att förbereda för Frälsarens ankomst och ingång i världen.
De här två frågorna kan jag alltså ha med mig när jag läser om Israels folk i Gamla Testamentet: Vad säger texten om Gud, och vad säger den om Messias, som skulle komma?
GT visar vem Gud är
Det israelitiska folkets fromhet, deras gudstjänst, deras poesi och tankevärld visar på Gud. De skiljer sig från folken runt omkring – för att de gör det Gud vill, följer hans goda vilja för familj, samhälle, rättvisa och så vidare. Till och med genom att fördjupa dig i alla de detaljerade buden, lagarna och föreskrifterna i Moseböckerna kan du få en fördjupad kunskap om Guds vilja, ideal och mål.
Genom folket skapar också Gud en miljö, en tradition och så småningom en kungasläkt ur vilken Frälsaren, den utlovade Messias, skulle komma. I Nya Testamentet ges noggranna redovisningar för Jesus släkt bakåt genom folkets generationer.
Judarnas brist öppnar för Guds kärlek
Men berättelsen om Guds folk är inte bara en ljus historia. Tvärtom. Det folk som Gud utväljer gör precis som de första människorna som Gud skapade – de vänder Gud ryggen. Israels historia är fylld av händelser när folket bryter förbundet med Gud, när de faller för frestelsen att leva som folken runt omkring, när de väljer sin egen väg i stället för den väg som Herren pekar ut för dem. De som levde närmast Gud visar på det sättet ännu tydligare hur stor Guds kärlek är, hur stort hans tålamod är och hur trofast han är. Även när folket bryter sina löften till Gud, bryter inte han sina löften till dem – men behovet av en Frälsare växer. Eller det blir i alla fall ännu tydligare mot bakgrund av Guds eget folks misslyckanden. Den som skulle komma, Messias, kallas i Gamla Testamenten en rest, ett rotskott (som skjuter upp från en trädstam som dött eller huggits ner). Profeten Jesaja skrev: Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord (53:2).
Profetiorna – bilderna och löftena om Messias – pekade framåt mot en Guds utvalde som skulle komma med upprättelse och befrielse, som ännu tydligare skulle visa på Guds helighet, trofasthet och barmhärtighet.
Från judarna till alla folk
Genom rotskottet, genom honom som i Nya Testamentets första vers kallas Jesus Kristus (det grekiska ordet för Messias), Davids son, Abrahams son, välkomnar Gud också in oss i sitt folk. Den skarpa gränsen mellan Israel, det judiska folket, och alla andra folk, oss, förändras. Aposteln Paulus beskriver det som en nedriven mur som funnits mellan folken, och att alla – judar och icke-judar – i Jesus, genom den heliga Ande, har tillträde till Gud Fadern (Ef 2:14, 18).
Den som tror på Jesus hör alltså i dag till Guds folk. Det gör att läsningen av Gamla Testamentet också kan hjälpa oss att förstå vad det i dag innebär att vara Guds folk. Petrus skriver om den kristna församlingen som Guds eget folk och citerar Guds kallelse av Israel: Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet (1 Petr 2:9–10).
Att komma nära Gud
Att läsa om Guds folk i Gamla Testamentet kan också hjälpa oss att vara uppmärksamma och förhoppningsvis undvika att falla och misslyckas som Guds folk på Gamla Testamentets tid gjorde så många gånger. Med allvar skriver Paulus om Israels folks avfall under ökenvandringen efter att Gud befriat dem från slaveriet i Egypten: Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade (1 Kor 10:6).
Genom att Gud valde ut ett folk – Israels folk – kunde han visa vem han var. Han var och är helig, trofast och barmhärtig. Genom sitt folk kunde Gud också förbereda världen för Messias ankomst, för Jesus, Guds Sons inträde i världen. Och genom relationen till folket i Gamla Testamentet lär vi oss om relationen mellan Gud och hans folk i kyrkan i dag.
