På en konferens för flera år sedan plockade jag upp en bok som hette ”Fallet Jesus”. Boken handlar om en ateistisk rättsjournalist som till slut kommer fram till att om han hade stått i en rättssal och hävdat att Jesus uppstått från de döda, så hade han vunnit fallet.
De historiska bevisen var så pass starka att han blev kristen. Denna bok blev starten på en förvandling av mitt sätt att se på min tro och hur man möter Gud.
Är du trött på kyrkan
och besviken på Gud?
Är du trött på kyrkan och besviken på Gud? Det var jag. Alla andra verkade möta Gud på ett personligt och känslomässigt sätt medan jag stod där utan att känna någonting. Tomhet, sorg och besvikelse var bara förnamnet. Lovsångs- och förbönsmötena som kyrkorna arrangerade varje månad hade blivit en plats där människor förväntade sig möta Gud och där folk verkade göra det också. Att möta Gud i det här sammanhanget betydde någonting i stil med att få gåshud på kroppen, att falla till marken eller att gråta under förbönen. Men någon sådan upplevelse hade inte jag, så det betydde ju att jag inte hade mött Gud. I flera år levde jag med föreställningen att det inte går att möta Gud på något annat sätt.
Men om Gud finns och om Jesus är den han sade sig vara, vilket vi har väldigt goda skäl att tro, så spelar det ingen roll om jag upplever att Gud finns eller inte. Att möta Gud är inte begränsat till att få gåshud på kroppen. Gud mötte mig i de historiska och filosofiska argumenten för kristendomens sanning, med början i en bra bok. Kanske möter han dig där också?
