Jona går med på att slängas i havet för att rädda skeppets besättning från den våldsamma stormen. Det är först i havets mörker som Jona omvänder sig.

Jona 1-2

Kapitel 1

Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade: ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Och han kom ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarshish. Han betalade för resan och gick sedan ombord för att resa med dem till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Men Herren sände en stark vind över havet, och det blev en våldsam storm så att skeppet var nära att krossas.  Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner i skeppets inre och låg där i djup sömn.  Då kom skeppets kapten till honom och sade: ”Hur kan du sova? Gå upp och ropa till din gud! Kanske ska den guden tänka på oss så att vi inte går under.” De sade till varandra: ”Kom, vi kastar lott så att vi får veta vem som har dragit den här olyckan över oss.” Och när de kastade lott, föll lotten på Jona.  Då sade de till honom: ”Berätta för oss vem som är orsak till att den här olyckan har drabbat oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?” Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud som har gjort havet och det torra.”  Då greps männen av stark fruktan och sade till honom: ”Vad har du gjort!” Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte.  Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: ”Vad ska vi göra med dig så att havet lugnar sig för oss?”  Han svarade dem: ”Ta och kasta mig i havet, så blir havet lugnt. För jag vet att det är på grund av mig som den här starka stormen har drabbat er.” Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, för havet stormade allt värre mot dem.  Då ropade de till Herren och sade: ”Herre, låt oss inte gå under för den här mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre, har handlat efter din vilja.” Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri.  Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och gav löften.

Kapitel 2

Men Herren sände en stor fisk som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. Och Jona bad till Herren sin Gud i fiskens buk. Han sade: ”Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmarna omslöt mig, alla dina böljor och vågor svepte över mig. Jag tänkte: Jag är fördriven från dina ögon. Men jag ska åter få se ditt heliga tempel. Vattnet omslöt mig ända till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde sig runt mitt huvud. Jag sjönk ner till bergens grund med jordens bommar bakom mig för evigt – men du förde mig levande upp ur graven, Herre min Gud. När min själ tynade bort i mig tänkte jag på Herren, och min bön nådde dig i ditt heliga tempel. De som håller fast vid tomma avgudar överger den nåd de fått. Men jag ska offra till dig med tacksägelse, det jag lovat ska jag uppfylla. Frälsningen finns hos Herren!” Och Herren talade till fisken, och den kastade upp Jona på torra land.

Jona sover i skeppet. Genom att gå ombord på första bästa skepp och fly bort från Guds befallning tror han sig ha undvikit en katastrof. Han lägger sig ner och slappar. Han slappar så pass mycket att han lyckas sova sig igenom en storm så stor och våldsam att skeppet är nära att gå under. Skeppets kapten väcker Jona och ställer en fråga som vi alla säkert har. “HUR KAN DU SOVA?” När vi gång på gång undviker vad Gud säger åt oss att göra blir vi slappa, lata och ljumna. Vår synd känns inte lika allvarlig. Den storm av gudlöshet som råder i världen blir vi likgiltiga inför. Det angår väl inte mig?

Från havets djup ropar Jona till sin Gud, som svarar.

När Jona väcks är det omöjligt att missa vad han har ställt till med. Han förstår att stormen beror på honom och han erbjuder sig att kastas överbord för att rädda de andras liv. Stormen avtar och sjömännen grips av stor vördnad för Jonas Gud. 

Från havets djup ropar Jona till sin Gud, som svarar. Han sänder en stor fisk som slukar Jona. I fiskens buk ber Jona till Gud, en bön som liknar ett slags lovsång. Hur är det möjligt att prisa Gud när man sitter instängd i en fisk?

I marginalen i min bibel har jag skrivit “Havet är vägen till frälsning” i svag blyerts. Vad menar jag med det? Jo, det är när Jona är på havets djup som han blir räddad. Havet är en bild för döden och graven. Jona ber: Jag sjönk ner till bergens grund med jordens bommar bakom mig för evigt – men du förde mig levande upp ur graven, HERRE min Gud.

När vi blir frälsta kan man säga att vi dör, paradoxalt nog. I dopet dör och begravs vår gamla människa och varje dag efter det är ett liv med en helt ny riktning. Denna riktning kallas omvändelse. Jona vet vad som har hänt honom. Han har fått nåd från Gud. Han har blivit skonad från döden. Han kan inte göra annat än att prisa Gud! När han får komma upp på torra land, efter tre dagar i fiskens buk, går han raka vägen till det uppdrag Gud har gett honom. Han omvänder sig. Gissa vad? Uppdraget lyckas och Nineves folk omvänder sig också.

Det är inte en slump att Jona tillbringar just tre dagar i fiskens buk. Detta är en bild för Jesus död och uppståndelse. Jesus själv refererar till Jona när fariséerna ber honom om ett tecken. Jesus svar är i princip: “Läs Jona bok, där står allt ni behöver veta.” Läs själv vad Jesus har att säga om det i Matt 12:38–41.