Det var på mitt konfaläger, under en andakt på en av de sista dagarna av lägret. Jag hade i några dagar gått runt och haft saker som tyngde ner mig och tänkte gå till förbön den kvällen. Jag visste däremot inte hur jag skulle formulera och föra fram mina böneämnen för att det skulle bli rätt så jag stod kvar där jag var och struntade i det. Då gick min konfapräst fram till mig i min rad och frågade om han fick be för mig. Han började be för mig och gav mig en chock. I bönen började han rabbla alla de saker jag ville ha förbön för och gav mig tips och råd om hur jag skulle hantera dessa problem. Detta betydde otroligt mycket för mig då jag hade gått ett helt konfaläger i fyra veckor utan att få några konkreta bönesvar och Gud kändes lite frånvarande. Nu fick jag bevisat för mig att Gud vet exakt vad jag känner och går igenom och han är med mig, varje steg jag tar.
Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand. (Jes 41:10)
