Jag har länge velat bli gymnasielärare och känt att det var Guds plan för mig. På gymnasiet gick jag IB där all undervisning skedde på engelska. Därför kändes det givet att engelska skulle vara ett av de två ämnen jag ville undervisa i. Ett tag ville jag att det andra ämnet skulle vara matte, men när jag var i Peru som volontär började jag tänka om. Där fick jag undervisning i spanska, och jag kände att jag ville ta vara på det jag lärde mig där även i Sverige. Då fick jag idén om att byta ut matte mot spanska. Jag velade mycket fram och tillbaka och visste inte vad jag skulle välja. Det blev att jag sökte både lärarprogrammet och en folkhögskolekurs i spanska och sköt på mitt beslut ännu mer. Det var när antagningen kom som Gud visade sin plan väldigt tydligt för mig. Jag hade lyckats söka fel program på universitetet och även missat att lägga in mina betyg! När jag upptäckte detta blev jag först frustrerad på mig själv över att jag var så slarvig. Senare kände jag Guds bekräftelse med kursen i spanska och blev i stället tacksam att det gick så fel med min ansökan.
