Jag har tyvärr alltid haft irriterande lätt att hamna i jämförelse, avundsjuka och bitterhet. Det är jobbigt att fastna i dessa tankebanor, men inte bara det. I Hebr 12:15 står det: Se till att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. Tänk att något jag gör dagligen, om än omedvetet, skadar och smittar många … oj.
Det kom en dag lik andra på många sätt. Men en tanke hade fastnat i huvudet. ”Jag är så välsignad.” Den dagen kunde inga känslor av avundsjuka eller bitterhet tränga sig på, för jag bara visste: “Jag är så välsignad.” Skadades min ena hand fick jag tacka Gud för att jag har två. Presterade min kompis bättre i skolan kunde jag fröjdas med henne och tacka Herren eftersom jag har en så begåvad vän. “Jag är så välsignad.” Dagen kom och gick som alla andra och jag hamnar fortfarande i situationer där nedbrytande känslor tar över, men då och då kommer jag ihåg det: “Jag är så välsignad.” Och när saker inte går som jag vill så får jag fråga mig själv: Finns det något jag kan tacka Herren för idag?
