Jag vet inte om du någonsin har sjungit lovsång och bara känt dig tom; alla andra står med händerna i luften och ropar ut med starka röster. Dock hos dig, i ditt inre, förekommer inte denna sprudlande glädje som tycks finnas hos alla andra. Detta är en känsla som har förföljt mig och ofta lett till många oroliga tankar. Är det fel på mig? Är jag verkligen kristen om jag inte har dessa känslor? Dessa tankar har endast övervunnits av Jesus på korset. Jag har fått vända bort blicken från min inre känslovärld och i stället börja beskåda korset. Det är trots allt inte genom mina känslor som jag blir frälst utan genom det Kristus gjorde på korsträdets stam. Som Paulus skriver: Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig (Ef 2:8–9). En annan fantastisk sanning är att Gud har valt att förmedla sin nåd genom sakramenten där vi på ett påtagligt sätt kan ta emot Guds goda gåvor; vi döps in i Kristi död och liv! Så för dig som har svårt med att känna dessa känslor, se utanför dig själv, se på Kristus.
