Vad går att veta om en människa egentligen? Ett ultraljud visar en helt ny minimänniska på skärmen, för första gången i människors åsyn. Vill det sig väl, sprattlar den omkring därinne i mammas mage och visar upp ett pulserande hjärta och friska små händer och fötter, så att barnmorskan kan bocka av. Konstatera att allt är väl – såvitt vi vet.
Ja, vill det sig väl, ska jag bli pappa och skjuta mig själv en generation framåt. Det livet vilar inte i mina händer, det är helt klart, för då vore det chanslöst. Och den ungen dricker sitt eget kiss! Fattar du hur mycket vi är i händerna på någon annan?
Detta säger en del om vem som har rätt att ge oss vårt värde som människor. Definiera vår identitet. Blivande föräldrar som gråter över vad de ser på en skärm kan inte uttrycka det, inte barnmorskan som med sin kunniga dom sprider en outsäglig lycka eller outsäglig sorg. Inte polaren eller opolaren i skolan heller, och du, inte ens du själv.
Det här numret ska handla om just det: din identitet, eller självbild av den. I församlingen som lem i relation till andra, om den blivit stulen, om vad som händer när Guds Ande flyttar in. Månadens nummer av följetongen kallar dig en klocka eller gren. Varför då? Missa inte Nicolinas Understrykning och läs om förre påven, Johannes Paulus II!
Låt livet ha sin gilla gång. Gud talar med dig när du lyssnar. Han har talat. Han berättar för dig vem du är. Gå och ställ dig framför badrumsspegeln. Hitta dina ögon, din själs spegel. Säg till dig ”Jag är skapad och älskad av Gud. Jag är ett Guds barn.” Låt orden ringa.
Ny redaktionschef för Insidan, som ni märker. Jag är gift med Lina och vi bor i Lund. Jag arbetar som ungdomssekreterare för ELU, vilket kräver en förklaring. Det jag gör är att fixa goa läger, hänga med ungdomsledarna och i ungdomsgrupper och koka kaffe på ett kristet kafé för ungdomar.
Bön:
Herre, tack för att du svarar när vi ber, för allt du visar om dig och mig. Hjälp oss när vi lyssnar till ditt ord och att göra handling av det. Amen.
