Ett ord jag tänker på när jag funderar kring mig själv och kristna i Sverige är bekvämlighet. Jag tror att bekvämligheten kan bli ett hinder för oss. Den kan hindra oss från att leva det kristna liv som vi är kallade till och som vi kanske skulle vilja leva. Vad menar jag då med bekvämlighet? Jag tänker på sådant som har med bland annat pengar, värdesaker och tid att göra. Jag vill poängtera att jag inte säger att pengar, värdesaker eller tid är något fel eller ont i sig, men att det kan användas på fel sätt. Vi ska vara glada och tacksamma för det vi har fått från Gud, men jag tror vi kan behöva tänka kring hur vi använder det.
Paulus skriver i Fil 4:12 att han kan leva under alla livsförhållanden – han kan vara fattig eller rik, det kvittar. Han lever ändå för Herren. Den texten kan träffa mig ibland. Är jag beredd att leva för Gud oavsett hur min levnadsstandard ser ut? Jag vill tro det. Bekvämligheten kan dock sätta käppar i mitt kristna hjul. Den kan få mig att inte vilja ge bort pengar eller saker jag har, eftersom de har fått ett för stort värde för mig. Den kan få mig att inte vilja offra av min tid, vilket gör att jag prioriterar det jag vill göra istället för det som Gud vill att jag ska göra. Jesus säger: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få det allt det andra också (Matt 6:33). Gud vill att vi ska sätta honom och det han vill göra först. När vi gör det kommer vi få det vi behöver. Det lovar han oss och därför behöver vi inte vara rädda för att ta det steget.
