Under den långa och tuffa resan kände sig Hamza Amini ofta ensam och trött. Hit och dit reste han runt innan han till slut hamnade i Sverige och Vittsjö. Vägen dit var inte lätt, men under resan plockade Hamza upp något som förändrade hans liv.
1996 föddes Hamza Amini i en muslimsk familj i Afghanistan, men fick tidigt lämna sitt hemland på grund av oroligheterna i landet och hamnade i grannlandet Iran. Han hann återvända till Afghanistan och sen tillbaka till Iran innan situationen blev så pass desperat så att Hamza fick fly västerut, först till Turkiet och sedan till Grekland.
Ett ljus i mörkret
Hamza minns ett par tillfällen under den här tiden av sitt liv där han fick glimtar av Jesus, som ett ljus i en annars mörk tillvaro. I sina tidiga tonår såg han en film som handlade om Jesus liv – vem han var, vad han predikade och vad han gjorde för människor. Utan att ha hunnit tänka mycket på livets existentiella frågor hade Hamza ändå tidigt fått höra om Jesus. Under tiden i Iran fick Hamza assistera en bilmekaniker.
– Han var en snäll person som inte behandlade mig illa trots att jag var afghan. Han berättade för mig om den kristne gudens kärlek, och när han själv levde efter den kärleken gjorde det stort intryck på mig.
Jesus fick växa in i mitt liv och betyda mer. Först var han ett starkt men okänt ljus. Nu är han en vän, en stabil grund, en förebild och ett klart ljus.
Tiden i Grekland var särskilt svår. Hamzas mamma hade hamnat i Sverige och han var därför ensam i ett land där han inte kände någon och inte kunde språket. Men än en gång fick han en glimt av Jesus. Han träffade en kvinna från en kyrka som bemötte honom med mycket kärlek. Hon hjälpte honom att hitta en landsman som Hamza kunde prata dari (en variant av persiska) med. Den mannen berättade, precis som mekanikern, för Hamza om vem Jesus var och är och vad han betyder för oss människor.
– Vid den här tiden började jag förstå vem Jesus var, på riktigt. Han var ljuset som kunde hjälpa mig genom mörkret, någon jag kunde vända mig till när allt runt omkring var kaos.
En kyrka och ett hem
Men inte heller Grekland blev slutdestinationen för Hamza. Han rörde sig norrut och via Italien, Frankrike, Tyskland och Danmark kom han till slut sin mamma i Sverige. Till en början var tiden i Sverige inte heller lätt.
– I början var det svårt att känna sig hemma i Sverige, ingen kunde mitt språk och jag vågade inte prata med någon om Jesus. Men efter ett år fick jag kontakt med kyrkan i Farstorp utanför Vittsjö och fick döpa mig. Jesus fick växa in i mitt liv och betyda mer. Först var han ett starkt men okänt ljus. Nu är han en vän, en stabil grund, en förebild och ett klart ljus.
En grund som håller
Nu har Hamza fått uppehållstillstånd i Sverige och går på Strandhems Bibel- och Lärjungaskola, där hans tro får utvecklas på många sätt.
– Många människor oroar sig mycket för framtiden och vad som ska hända. Men eftersom man aldrig vet vad som ska hända i morgon är det bästa att lita på Gud, som har full kontroll. Ett liv med Jesus är varken svårt eller jobbigt, att tro på honom är det enda alternativet.
