Tack, synd och förlåtelse har ja fått lära mej sen ja va liten! säger jag irriterat, och fortsätter: Ja kom ju för att få veta nåt nytt! Du e ju profet! Va vill Gud använda mej till?!

Tidig morgon – när det egentligen är för tidigt för att vara uppe, men absolut för sent för att somna om. Jag hoppar på bussen till huvudstaden.

Jag har gjort mig ganska snygg i dag. Jag har tagit på mig ett par nya byxor och ett snyggt linne. Acne. Man vill ju gärna göra ett gott intryck. Annars är jag 17 år, och pappa säger alltid att han tror jag kommer att bli pastor eller nåt sånt, och mamma är så stolt över att jag leder ungdomssamlingarna i kyrkan. Mamma leder besöksgrupperna som hälsar på gamla, och pappa arbetar med Alpha. Jag är grymt stolt över dom!

Resan går låångsamt på de grusiga vägarna!

Genom staden

När jag kommer fram har det hunnit bli riktigt varmt. Marknaderna har varit igång några timmar och allting doftar märkligt, men underbart. Man säljer frukt: dadlar, fikon, apelsiner, bananer – you name it! Och dofterna från kryddor och parfymer blandas med avgaser och alla cigarrökande män.

Fönstret som pekar mot Jerusalem är öppet, själv ligger han på knä försänkt i bön.

Jag går långsamt förbi palatset som ligger mitt i staden. Där, i palatset, finns världens bästa utbildning. Alla diplomatbarn och prinsar och shejkbarn går där. Och kungen bor där såklart. Nebukadnessar. Han har varit kung så länge jag kan minnas… ja, ja.

Jag går vidare till ett ganska litet hus. Dörrarna är öppna. Jag går in, tar av mej sandalerna och går upp till andra våningen. Där sitter han – precis som jag hade fått höra. Fönstret som pekar mot Jerusalem är öppet, själv ligger han på knä försänkt i bön. Tyst som en mus sätter jag mej innanför dörren. Man vill ju inte gärna störa en helig man i onödan. Man vill ju gärna göra ett gott intryck…

Mötet

– Välkommen, säger han plötsligt stilla.

Jag undrar om han pratar med mej eller med Gud, så jag är tyst.

– Kom fram hit, säger han. Jag har väntat på dig.

Vaddå väntat…? Hur kan han ha väntat på mej? Jag har inte hört av mej och sagt att jag ska komma… Jo, jag vet ju att han brukar be vid lunchtid, i sitt hem, så jag chansa på att han skulle va där även i dag, men jag har inte sagt nåt.

Om mjölken är sur kvittar det hur flaskan ser ut.

Nervöst går jag fram till honom, råkar snubbla på mattan, sätter mej lite klumpigt snett framför honom så vi kan se varandra. Det här var inte riktigt den entré jag hade tänkt mej…

Daniel. Det är alltså såhär han ser ut. Killen alla pratar om. Han är bara 20 år men har redan hunnit bli kidnappad, dödsdömd, frikänd, och tolkat en dröm åt kungen som ingen annan kunde. I dag är han en av de mäktigaste i hela det irakiska riket, och överallt talar man om hans gudsfruktan. Vad gör jag här egentligen…?

Resan inåt

– Vad gör du här? frågar han, som om han läste mina tankar.

– Jag har hört om din helighet och hur Gud har använt dej i palatset, säger jag långsamt, försiktigt, och fortsätter: så jag har kommit för att lära mej av nån som är bättre än jag.

farlig verkar han ju inte. Ganska klen faktiskt. Men helig förstås!

Daniel är tyst. Ser ut genom fönstret. Dofterna från staden blandas med doften av rökelse i rummet.

– Jag tror jag ska bli pastor när jag slutat skolan. Jag är ganska bra på att prata, och det funkar bra när jag leder ungdomarna i församlingen… Pappa leder Alpha där hemma och han tror att jag kan bli pastor. Men du är ju profet. Kan du inte ge mej ett tips?

Han vänder sej mot mej. Ett svagt leende drar längs munnen.

Genom hjärtat

– En flaska med getmjölk i kan vara mycket vacker att se på, men om mjölken är sur kvittar det hur flaskan ser ut.

What?! tänker jag. Vad har mjölk och flaskor med detta att göra?

Vi ser på varandra under tystnad. Till slut säger han stilla:

– Du fokuserar på det yttre. Gud är intresserad av det inre. När det gäller din relation till honom är det inte intressant att prata om vad dina föräldrar sysslar med, eller hur bra du är på att leda ungdomssamlingen. Tänk efter – vad älskar du mest: hur duktig och kristen alla tycker att du är, eller människorna som du leder? Det viktiga är inte hur en människas ”flaska” ser ut, utan hur kvaliteten på ”mjölken” är.

Jag blir arg och tystnar. Vaddå vad jag älskar mest…? Ska han säga som alla pratar om!

– Din mjölk e väl rätt sur den me! säger jag, kanske väl hårt och skäms genast lite.

– Det är den, svarar han, och då vet du ändå ingenting om vad som göms inom mig… Men jag låter inte det dåliga i mig stanna i flaskan, utan jag tömmer den och får ny mjölk varje dag.

– Tack, synd och förlåtelse har ja fått lära mej sen ja va liten! säger jag irriterat, och fortsätter: Ja kom ju för att få veta nåt nytt! Du e ju profet! Vad vill Gud använda mej till?!

Daniel blir tyst för en minut.

– Släpp tankarna på din tjänst ett tag, säger han sedan. Gud har en ännu viktigare fråga till dig: ”Vem är du?” frågar han, och ”Vem är den du vill tjäna?”, ”Känner du mig?”

Jag kan inte förklara det, men ilskan rinner av mej. Orden sjunker in. Jag tänker. Vem är jag? Är jag något mer än son till mina föräldrar? Mer än ”den kristne” i plugget? Jag börjar bli orolig… Vem är jag egentligen?

– Det är så lätt att tro att livet djupast sett är plugget, kompisarna, uppgifterna eller något annat, säger Daniel efter en stunds tystnad. Och så tror vi att Gud mäter framgång på samma sätt som vi. Det är snett. Börja med att söka Gud i Skriften och i det enkla, och låt dig förvandlas genom att dina tankar och din vilja förändras. Börja med relationen och vänta lite med tjänsten! Låt den helige Ande leda dig på vandringen till Jesus. Sedan kan du leda andra. Det är först när korset är din utgångspunkt som du är klarsynt nog att leda andra.

Hemåt

Jag sitter kvar tio minuter. En halvtimme. Eller blev det en timme? Ingen aning. En tår letar sej fram. Jag tror jag somnar till.

Jag reser mej och går mot bussen. Får en plats ganska långt bak och slår på min Nano. Casting Crowns sjunger i mitt öra

Who am I,
that the eyes that see my sin
Would look on me with love and watch me rise again?
Who am I,
that the voice that calmed the sea
Would call out through the rain
And calm the storm in me?
I am Yours.

*

Vem är jag egentligen? Och vem är han?
Vet inte. Men jag smakar på en rad i Psaltaren. Och somnar.

Jag är din, rädda mig!