Om man inte trivs på läger, vad blir det då av tron? Kan man ändå vara kristen?

När jag lämnade kyrkans barntimmar, miniorer och till slut juniorer hade jag hunnit in i tonåren. En tid som innebär många förändringar för en människa. Kroppen förändras, umgänget förändras och intressen förändras. Kompisars och föräldrars värderingar ifrågasätts och man vet varken ut eller in. Allt detta påverkar självklart också den tro man har. Många finner stöd och hjälp att hitta rätt genom att åka på läger. Man får lyssna till duktiga undervisare som ger nya perspektiv och vinklingar. Sedan får man vara med om långa lovsångsstunder och nattmöten där alla ber och man känner att Jesus är riktigt nära.

Men om man nu inte känner så? Om man inte hittar den där gemenskapskänslan? Om man rent av inte vill följa med på läger? Är det något fel då? Kanske tappar man sin tro? Finns det något annat sätt att få tron att överleva?

Att inte trivas

Precis så här tänkte jag. Jag hade varit aktiv i kyrkan sedan barnsben. Med en mamma som var minior- och juniorledare och en pappa som ledde körer var det självklart att delta. Och när jag kom upp i tonåren kom erbjudanden om att åka på läger. ”Det skulle väl vara roligt, David! Att umgås med en massa andra kristna ungdomar en hel helg, tänk vad roligt!” Men jag tyckte inte det! Jag kände mig inte bekväm med att åka på läger. Alla var ju så ”superheliga” hela tiden och jag kunde inte leva upp till det. Dessutom var jag tvungen att vara med i en massa samtalsgrupper där jag skulle berätta om min egen tro och om hur mycket Jesus betytt i mitt liv. Jag var rädd för vad de andra skulle tycka om mig. Var jag tillräckligt ”cool”? Lyssnade jag på fel musik? Hade jag fel åsikter? Nej, jag ville inte åka med!

Oj, vad mycket jag lärde mig om den kristna tron och vad många tankar jag fick att grubbla på.

Men vad hände då med mig och min tro? Är det något fel på den? Om jag inte kan berätta för andra vad Jesus betytt, har han då inte betytt något alls kanske? Idag är jag 28 år. Fortfarande övertygat kristen och aktiv i en församling. Hur gick det till? Ja, för mig var det nödvändigt att hitta andra ställen där jag kunde träffa kristna människor.

Möten med Jesus

Jag blev bland annat ljudtekniker i den lokala kristna närradion. Där kunde jag lära mig en massa nytt om teknik och ljud, samtidigt som jag var med och producerade program med ett kristet innehåll. Oj, vad mycket jag lärde mig om den kristna tron och vad många tankar jag fick att grubbla på. En annan sak, som spelat roll för min tro, var att jag var med och startade upp en kristen ungdomsgrupp i församlingen hemma. Här fick jag utrymme att prata med andra om tron utan att jag var tvungen att stå upp för hur ”mycket” jag trodde eller vilka direkta nedslag i livet som Jesus gjort. Det var skönt. Sedan åkte några iväg på läger men andra inte. Och det var lika okej vilket man gjorde.

När jag hade konfirmerat mig frågade prästen om jag var intresserad av att vara hjälpledare under nästa konfirmandår. Jag tyckte det lät roligt så jag svarade ja. När hösten kom var jag med i undervisningen ett år till, nu som ledare. Det var perfekt. Jag fick vara med i undervisningen samtidigt som jag fick lyssna till vad andra (ibland kompisar från skolan) tyckte om den kristna tron.

Att jag lyckades hitta andra ställen och sammanhang där jag träffade kristna människor, tillsammans med ett stort stöd från Jesus (vilket jag sett nu i efterhand), gjorde att min tro överlevde ett tonårsliv utan läger.

Att vårda sin relation

Nu ska du inte läsa detta och tro att jag tycker att läger är fel. Inte alls! Läger är jättebra. Det är ett bra tillfälle att, under organiserade former, träffa andra kristna människor. Ett tillfälle då det är fullt tillåtet att prata om tron, Jesus, kyrkan och allt annat som hör en kristens liv till. Nej, det jag vill förmedla är att man kan överleva även om man inte åker på läger! Ens tro sitter inte i om man varit där alla andra har varit. Tron är en relation med Jesus och hur man vårdar den relationen kan se olika ut. Jag gjorde det på ett sätt och du kanske gör det på ett annat. Kom bara ihåg att en relation måste underhållas av båda parter för att överleva.