Följ med och se vad kristen tro innebär!

Första gången det hände var för 2 000 år sedan. Men det är lika aktuellt i dag: Att ta ett personligt beslut och följa Jesus. Och redan då bjöd lärjungarna med sig sina kompisar – läs och låt dig inspireras!

Läs: Joh 1:40-46

Vi får i den här bibeltexten möta lärjungarna precis i början av deras tid med Jesus, och vi får också se hur de drar med sig sina kompisar för att träffa den som de tror är Messias. Ofta tar man fasta på att Jesus kallar lärjungar i den här texten, och i texten som är innan vårt lilla stycke, och det är ju helt riktigt. Jesus kallar människor, vanliga, enkla människor som du och jag, till att följa med honom och leva med honom.

I vers 38-39 frågar två av de framtida lärjungarna var Jesus bor, och han säger till dem: ”Följ med och se”. Det är samma replik som vi sedan hittar i vers 46, men den här gången från Filippus som säger det till en av sina polare: Natanael. Man kan tycka att det är ett lite tunt exempel, men det är början på det Filippus kommer att göra i resten av sitt liv: nämligen att följa Jesus och göra som han gör. I mina ögon är det också här som vi kan lära oss allra mest av den här texten.

Filippus-mentaliteten

Ofta får vi, när vi är på gudstjänst, på läger eller pratar med någon kristen, höra att man ska följa Jesus, och att det är det som är vad lärjungaskapet handlar om i första hand. Lika ofta (eller nästan i varje fall) får man höra att man bör prata med sina kompisar om sin tro och sprida vad det innebär att vara kristen så att fler kan komma till tro. I den här texten möter vi den perfekta sammanflätningen av dessa två, tänker jag. Det Filippus gör här är att han lägger ribban så lågt det bara går för Natanael. Han säger ungefär: “Kom och kolla själv, så får du säga sedan vad du tycker” (vers 46). Han själv har inga färdiga svar, han har ju precis upptäckt det här med Jesus som Messias och allt det andra, men han gör inget konstigt av det. Han försöker inte att lära sig allt om Jesus bara för att kunna argumentera ner Natanael i marken innan han tar med honom, och han drar inte igång med att peka på alla hål som Natanaels världsbild kanske har, för att på så sätt kunna visa att han faktiskt har rätt.

Häng med och se

Båda dessa saker som jag nämner här ovan är sjukt vanliga i dag, inte minst i mitt eget liv. Vi lever i ett kunskapssamhälle där vi förväntas kunna argumentera för vår sak och peta hål på andras åsikter så att man kan komma fram till en sanning som gäller överallt, för alla. Problemet med det är att det inte gäller när det kommer till Jesus. Vi kan prata om honom och hans undervisning i en evighet, och tolka hit och dit, försöka förstå och tänka om och så vidare. (Jag vet, jag är teolog och älskar att diskutera och samtala, men det hjälper oss inte när vi ska föra folk till Jesus. Inte i första hand i varje fall.) Det vi istället behöver göra är att ta med dem till källan, till Jesus själv. “Häng med och kolla!”; “Följ med till gudstjänsten och se vad det är.”; “Hänka till ungdomsgruppen, se fler unga som faktiskt tror”. Så kan vi försöka säga till våra kompisar, de som är som Natanael.

”Och Jesus har sett dem där de satt hemma vid datorn, på bussen eller i skolan, precis som han såg Natanael under fikonträdet.”

Många av dem kanske har “Kan något gott komma från Nasaret”-mentaliteten (se vers 46), det vill säga att de tänker “Gud är inte för mig”, eller: “Kristna har gjort så mycket skit genom historien” eller något på den vägen. Men svaret gäller ändå! Om de kan se förbi det som har varit och det som bara är människor eller omständigheter så kanske de gör som Natanael och faktiskt följer med och ser. Och Jesus har sett dem där de satt hemma vid datorn, på bussen eller i skolan, precis som han såg Natanael under fikonträdet. Och som motpol mot “Kan något gott komma från Nasaret”-mentaliteten får vi ha Filippus-mentaliteten där vi tar med våra polare för att de ska kunna se, istället för att bara hamra dem med ord.

Hur blir man crazy då?

När vi läser i Bibeln och om lärjungarna, exempelvis i Apostlagärningarna som ju handlar just om det: apostlarnas (lärjungarnas) gärningar (det vill säga vad de höll på med), ser vi kanske på de som agerar där: på Paulus, på Filippus eller på Petrus och så tänker vi att de gör helt sjuka grejer, stora saker som är helt crazy. Och sanningen är att det är precis vad de gör, men det är inte poängen.

Om vi tar Filippus till exempel: Han är med i vår text, och han är med i Apostlagärningarna, så han passar väl bra som exempel. I Apg (förkortningen för Apostlagärningarna) så gör han ganska feta saker. Han knallar ut på en tom väg för att Gud säger till honom; han smyger upp jämsides med en framstående politiker och tjuvlyssnar på vad han läser; han ifrågasätter den politikerns intelligens och till slut hoppar han in i hans bil. Typ. Fast den tidens motsvarighet. Efter det teleporteras han till ett annat ställe och fortsätter att jobba där. CRAZY! Men om vi backar lite och kollar på Filippus i vår text, vad gör han då egentligen? Jo, han säger, som jag skrev i början, “Kom med och se”. Här är han inte någon “superkristen”, om man får säga så. Han är inte den som gör feta saker eller så, utan han bara är nyfiken; han söker efter vad det faktiskt kan vara som den där Jesus har som han behöver. Och han sprider det väldigt ödmjukt till sina vänner. Kanske är du en Filippus som han var i början, och kanske kommer du att bli en Filippus som han var efter Jesus himmelsfärd. Varenda en av lärjungarna var sådana. De var vanliga personer som sedan blev förvandlade genom Anden och genom att umgås med Jesus och lyssna till och se hans undervisning.

Se till att du platsar

Texten vi har är alltså både en uppmaning till ATT leva som lärjungar, för Jesus kallar oss att följa med, men den är också en uppmaning till HUR vi ska leva som lärjungar. Vi får lära oss av Filippus exempel när han gör precis som Jesus gör för att prata med sina kompisar. Vi får följa med på Jesus uppmaning, men vi får också se med våra egna ögon. Och för att din kompis som hänger med dig till kyrkan ska kunna se, eller i varje fall för att han/hon ska få det lättare, så behövs det att vi lever värdigt Kristi evangelium. Det behövs att vi ser på Jesus exempel i allt vi gör. Bibeln säger att mannen i ett äktenskap ska vara för sin fru som Kristus var för församlingen, att han ska offra sig så. Det är ett ord som vi kan ta till oss genom hela vårt liv, i relationerna till andra människor. I dag är det lätt att vara en individ, och allting som utplånar individualiteten bemöts som om det vore en spetälsk – alltså något som man inte bör komma nära eller beblanda sig med. Men sådant är inte evangeliet om Jesus Kristus, den Messias som skulle komma och ska komma åter. Evangeliet om Kristus är en kärlekshandling som pågår hela tiden. Bibeln är, på ett sätt, inte färdig, vet du. Ditt och mitt liv skriver hela tiden nya kapitel i Apostlagärningarna. Vi får se till att de platsar.